Krönika i Norra Halland, 17 april 2021
Varför hör vi sällan om pornografins faror? Om det finns något som verkligen passar in på begreppet ”elefanten i rummet” så måste det väl ändå vara porr. Den finns överallt, dess påverkan är enorm, men få vill prata om den.
Nu till exempel, när du läser detta, är chansen stor att jag förargar dig, eller att du tycker att jag moraliserar. För studier visar att nästan hälften av alla vuxna ser få eller inga problem med porr. Och om du är en ungdom eller ung vuxen är chansen över 90 procent att du på olika sätt uppmuntrar eller uppmuntras att konsumera porr av dina jämnåriga.
Även om jag finner detta beklagligt, vill jag inte belysa ämnet med en pekpinne i handen eller som en hycklande predikant. Visst har det hänt att jag också har sett på saker jag inte borde. Det erotiska och förbjudna lockar såklart. Det ligger i sakens natur.
Men ändå, vi kan aldrig rättfärdiggöra en sådan handling. Porrkonsumtion är inte bara fel, det är ett gigantiskt samhällsproblem. Pornografin omsätter idag 97 miljarder dollar, vilket innebär att den spelar i samma ekonomiska division som vapen- och droghandeln.
Webbsidor med porr lockar fler besökare än Twitter, Instagram, Netflix, Zoom, Pinterest och LinkedIn tillsammans. Och användandet ökar lavinartat.
Så vad är problemet med det? Ja, vi kan börja med det mest beklagliga. I denna tid av #metoo ser vi allt annat än jämställdhet och respekt för kvinnor. För vad är det vi vet? Vi vet att porrens ökande grovhet eskalerar kvinnors utsatthet och förnedring. Vi vet att unga kvinnor ”förväntas” utföra sexhandlingar de egentligen inte vill (53 procent av pojkar och 39 procent av flickor tror att porr speglar realistisk sex).Vi vet att porr länkas till ökad trafficking och sexköp. Vi vet också att porrmissbruk kan leda till ökad aptit för våldsporr och andra avarter, däribland barnpornografi.
Människors liv går i spillror, i synnerhet kvinnors och unga människors. Porr är gjord av män, för män, med hjälp av kvinnan som handelsvara. 65 procent av män (bara 10 procent av kvinnor) i ålder 16 till 29 ser veckovis på porr. Pojkar är i genomsnitt 12 år när de börjar konsumera porr. Och åldern sjunker stadigt. Pornografin har blivit sexualundervisningen för våra unga idag. Den har blivit normen för vad intimitet innebär.
Som en skrämmande parentes, denna nya norm har nästan obemärkt smugit sig in på andra området. En stor del av klädmodet för unga kvinnor idag har sin inspiration i porr-branschen. Mycket av vårt populäraste streaming material är inget annat än förtäckt erotik, och skulle bara ett decennium sedan klassas som porr. Och musikbranchen ska vi inte tala om. Jag räds den WAP-kultur (Wet-Ass Pussy) som vuxit fram den senaste tiden, med banderollen i skrikande neon : "Female empowerment" ges till alla kvinnor som ohämmat frigör sin sexualitet (och sprider det online till så många som möjligt). Hur kan någon falla för denna lögn? Hur kan kvinnor förstärka sin identitet eller vinna respekt genom att objektifiera sig? Är det inte just detta som vi som samhälle, i mänsklighetens och jämställdhetens namn, säger att vi vill komma ifrån.
Som sagt, det finns de som kanske skrattar åt det jag skriver. Men själv vill jag bara gråta. I synnerhet när jag ser dessa budskap om objektifiering nå våra barn och ungdomar. Min tonårsdotter, och de flesta unga kvinnor idag, vet innerst inne vad som är rätt, men när världen lär dem något helt annat, hur ska de ha styrkan att stå emot. Hur har vi sjunkit så lågt?
När det gäller ämnet porr-beroende ser vi dock ett litet ljus. Fler och fler söker professionell hjälp på grund av att de har fastnat i något som uppenbarligen förstör deras liv. De personliga och påtagliga effekterna går inte längre att ignorera: försämrad självkänsla, empati och kognitiv förmåga; ökad ångest, erektionsproblem och sexuell aggression. Vi kan göra listan lång, men kontentan är att liv förstörs på alla fronter och relationer spricker (i över 50 procent av alla skilsmässofall har porr-surfande varit en av de bidragande faktorerna till splittring).
Så vad är det jag vill? Jag vill att vi pratar om detta och börjar ta det på allvar. Jag vill att de stora tech-företagen - som tjänar astronomiska summor på porr - ska ta sitt ansvar att göra den mer svårtillgänglig, speciellt för våra barn. Jag vill att våra politiker ska ta mod till sig och kalla pornografi för vad det är: ett brott mot stora delar av mänskligheten, i synnerhet mot barn och kvinnor, samt ett av våra största folkhälsoproblem.
Och jag vill att du och jag ska våga inse – hur fruktansvärd denna sanning än låter: att varje klick på en porrsida bidrar till ett liv som förstörs.
Är det inte dags att säga ifrån nu och ta ställning? Vill vi verkligen ha kvar denna elefant i vårt rum?