Problemet med Black Lives Matter

Krönika (förlängd) i Norra Halland, 18 juni 2020


Jag antar att många av er reagerade som jag när vi såg George Floyds livsande lämna honom. Det gjorde ont i magen på mig. Hur kan någon människa, oavsett hudfärg, bli behandlad på det sättet? Media och Black Lives Matter beskriver det hela som ett rasbrott.


Själv är jag tveksam. Men oavsett, ett drev utan dess like har nu satts igång. Rasism ska utrotas en gång för alla och de som inte ställer sig bakom BLM:s fana kommer att lida konsekvenserna.


Det låter allvarligt? Ja, det är det. Men innan vi går in på det, låt mig backa lite. Först vill jag radera eventuella missförstånd om min ståndpunkt: Jag avskyr rasism. I alla dess former. Men situationen är komplicerad, långt ifrån svart eller vit (ingen ordlek avsedd).


Positiva tecken

Min livsfilosofi är att försöka se det positiva från alla sidor. Så låt oss börja med det. Efter George Floyd tycker jag mig se vissa framsteg. Världen är trött på rasism. Jag ser tecken på försoning. Jag ser mer empati (ibland uttryckt på märkliga sätt, men ändå). Jag ser polisreformer för tryggare ingripanden.


Vi har också börjat lyssna bättre. Jag själv, till exempel, har alltid föredragit orden All Lives Matter eftersom jag ser allt liv som heligt. Men jag förstår BLM:s filosofi bättre nu. Rörelsen menar inte att allas liv inte har lika värde, men att de svartas liv också har ett värde. De vill också vara fullvärdiga, respekterade människor i samhället. Det är också vad jag vill. Så i teorin köper jag detta naturligtvis.


BLM:s första problem: Verkligheten matchar inte filosofin

Men det första problemet med BLM är att deras verklighet inte matchar deras filosofi. Utfallet blir inte sällan något helt annat än fredliga demonstrationer. Det verkar som om BLM har en särskild dragningskraft åt anarkister och vänsterextremister. Här är ett axplock av det som händer:


Våld, skadegörelse och plundring. Oskyldiga människors liv och egendom drabbas när pöbeln driver fram. All hänsyn till lag och ordning försvinner. Fast man får inte säga att folk ”plundrar”. Det är numera ett rasistiskt uttryck.


Polismän mördas och hotas. Flera poliser i USA har blivit oskyldigt mördade. Hur många av deras namn har media nämnt? Jag har en vän som tjänstgör som polis i Göteborg. Under den senaste demonstrationen blev han och en grupp på tolv poliser attackerade av 300 minst sagt arga ”demonstranter”. Polisen fick inte lov att använda batong eller vapen - på grund av det känsliga politiska trycket - och kände sig helt maktlösa. Min vän beskrev att inte sedan EU-kravallerna har de varit så rädda för sina liv.


Polismyndigheten ska avvecklas. Ja, detta kravet från de mest extrema är verklighet. Ett vanligare krav är att anslagen till polisen ska minska drastiskt. Snälla, kan någon förklara för BLM att dessa alternativ skulle leda till oerhört lidande för just de människor som BLM säger sig kämpa för.


Statyer av historiska personer rivs ner. Varför? För att de var rasister förstås. Igen, kan någon förklara för BLM att det inte fungerar att överföra dagens kulturella värderingar i dömandet av en annan dåtida kultur. Newsflash! Nästan alla var rasister förr i tiden. Vi kommer behöva riva ner samtliga statyer i våra städer i så fall. Hotet mot Winston Churchill monumentet får dock lägsta poäng. Här behövs en historielektion. Vem var det Churchill kämpade emot? Nazisterna, ja. Vad stod nazisterna för? Precis. Behöver vi förklara vidare?


Filmer och böcker censureras. Kulturkriget försätter. Allt som folk väljer att tolka som kränkande ska förbjudas. Jag får otäcka associationer till nazi-Tysklands bokbrännabål och IS-krigarnas bombningar av kulturella platser - allt för att det inte passade deras moraliska kompass.


Vita ska skämmas. I de fall där försoning behövs ser jag gladeligen att det sker. Men överdrift når här nya dimensioner. Kändisar på sociala medier tävlar om vem som skäms mest för att vara vit. Och på tal om att skämmas, vita skämmer verkligen ut sig när de mer eller mindre tvingas att knäböja och be om ursäkt för något de aldrig gjort. (Göteborgsdemonstranterna skanderade ”Ner på knä!” En poliskvinna lydde.)


Skrämmande retorik

Jag ger er två citat som är talande för hur upp-och-nervänt, för att inte tala om skrämmande, allt har blivit. Det första kommer från borgmästaren i Seattle. En pöbelhop har precis konfiskerat stadshuset och polisstationen samt barrikaderat flera kvarter i centrum. Vid frågan vad borgmästaren anses om situationen rycker hon bara på axlarna och säger: It’s alright! It’s a summer of love!” Vidare säger hon att folk har rätt att protestera. BLM har lyckats med en sak: rörelsen har gjort alla så livrädda för att framstå som rasister att vi säger eller gör vad som helst för att framstå vara på ”rätt” sida.


Det andra är från en ung, vit aktivist vid Göteborgsmanifestationen: ”Folk blir dödade på grund av sin hudfärg. Om vita dör i corona, jag skiter i! Det är inte relevant.”

Är det bara jag som blir rädd för sådan retorik? Är det bara jag som undrar hur i hela världen BLM har lyckats lura en hel värld? Jag förstår att rörelsens taktik är att påverka våra känslor. Men bara för att de vädjar till våra hjärtan, måste vi tappa huvudet för det?


BLM:s andra problem: Den inhemska brottsligheten, inte den vita polismannen, är fienden

För lurade, det är precis vad vi är om vi tror på BLM:s sanning att det råder systemisk rasism, i synnerhet att polisen planmässigt och metodiskt döda svarta personer. Var finns bevisen?


”Men Louis”, säger du, ”det vet väl alla?”


”Hur vet vi det?” svarar jag.


”Ja, det syns ju överallt i…”


”… i media, ja,” inflikar jag instämmande.


Är inte det också en omskakande tanke, att media visar upp i stort sett samma bild som BLM? Till skillnad från vad läsaren må tro, jag är långt ifrån en Trump-fan. Men man undrar ibland om han inte åtminstone har delvis rätt i sitt omdöme de vänsterlutande mediakoncernernas Fake News .


BLM bygger hela sin strategi på att vita polismän dödar oskyldiga svarta. Men det finns som sagt ett stort problem med detta. Det finns ingen statistik som stödjer påståendet att USA:s (och verkligen inte Sveriges) poliskår driver systemisk rasism. Det finns säkerligen rasistiska vita poliser, men ruttna äpplen finns överallt. Vi skulle kunna skriva sidor med fakta, men sammanfattningsvis: i USA dödas vita, inte svarta, i högre grad av polisen; och över 90% av mord på svarta begås av andra svarta. Detta talar aldrig BLM om.


Något man heller aldrig talar om - som är det verkliga problemet och grunden till våldsvågen - är nedbrytandet av den svarta familjen. Idag föds 75% av USA:s svarta barn till ogifta mödrar. Det är en hissnande siffra. 1965 låg det på 25%. President Obama försökte vid ett tillfälle lyfta fram denna problematik. Han sa att ett barn som uppfostras utan en pappa har 5 gånger större risk att bli fattig eller begå brott, 9 gånger större risk att hoppa av skolan och 20 gånger större risk att hamna i fängelse.


Det är inte ett rasproblem vi har. Det är ett kulturellt problem. Unga pojkar som växer upp utan en far eller goda förebilder fastnar i gängproblematik och har svårt att ta sig ut. Det är inte polisen de flesta svarta är rädda för, det är gänget i grannskapet. Men vem talar om detta? Nej, det är klart, då är man rasist. Bättre att lägga skulden på någon annan.


BLM:s tredje problem: Det falska budskapet

Få lyssnade på Obama. Vem kommer då lyssna på mig? Jag är ju trots allt bara en medelåders vit man. Vad vet jag? BLM säger till de svarta att de aldrig kan få det jag har, i egenskap av mitt “white privilege”. Jag tycker det är en förolämpning. Mot de svarta. Budskapet är: det spelar ingen roll hur mycket du försöker, det har ändå ingen betydelse.

Jag kan aldrig stödja ett sådant budskap. Rasism existerar, ja. Orättvisor finns, ja. Några kommer att få kämpa hårdare än andra, så är det. Men alla kan lyckas. BLM borde ägna mer tid åt att stödja människor i denna strävan, hellre än att av politiska själ cementera fast dem i raskonflikter grundade på falska påståenden.


Hur löser vi rasproblematiken?

På senare tid har flera framträdande svarta amerikanska medborgare trätt fram och utmanat BLM på just dessa punkter. De tror på den svarte mannens möjlighet att lyfta sig själv, att han inte behöver skylla på yttre fiender för att göra en inre förändring. Tyvärr har dessa individer mötts av långt större hat och rasism från både sina ”egna” och andra progressiva vita än vad vanliga svarta får erfara. Men de kämpar vidare. Och allt fler svarta medborgare och andra sluter upp bakom dem och börjar lyssna. Jag pratade tidigare om vikten att lyssna. BLM borde också börja lyssna.


I övrigt då? Det finns ingen quick fix såklart, för rasproblematiken är uppbyggd av långt fler nyanser än BLM:s tes om de vitas förtryck av de svarta. Detta är ett globalt problem. Rasism och fördomar finns överallt i världen. Det finns också svarta som hatar svarta, svenskar som hatar invandrare, invandrare som hatar svenskar, invandrare som hatar andra invandrare. Minoriteter förföljs, folkslag attackeras. Rasismen fula ansikte ler hånfullt åt oss vart vi än vänder blicken.


Vad vi än gör så måste vi börja med två saker. Först måste vi leva efter sanningen. Vi har inte råd att följa pöbeln, hur ”rätt” det än känns. Följ inte strömmen. Gör inte saker bara för att du är rädd för vad andra ska tro om dig. Håll dig informerad. Agera sunt. För jag känner mig djupt oroad. De konflikten vi ser idag kan fort eskalera till gigantiska proportioner. Bekämpa rasism, ja, men gör det på rätt sätt. Att basera ditt agerande på falska antaganden hjälper ingen.


Det andra förslaget har jag stulit direkt från Morgan Freeman, afroamerikansk skådespelare (som du vet). Det är så genialiskt i sin enkelhet. En nyhetsankare frågade Freeman hur vi ska få bukt på rasproblematiken. Hans svar: ”Vi måste sluta prata om det!”


Inte sticka huvudet i sanden. Inte låtsas som om inga problem existerar. Men vi måste lämna politiken och mediadrevet bakom oss - som bara vill lyfta fram klyftorna. Vi måste börja lyssna och se på varandra som dem vi verkligen är. Inte svarta. Inte vita. Vi måste se varandra som människor. Bara människor.


Om det är det enda vi kan göra till att börja med, då har vi kommit långt på vägen.



3 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla