Lilla Clara vill leka tvärtom-språket, där allt vi säger har en motsatt mening. Kallt är varmt, ja är nej, och så vidare.
“Pappa, vet du om att du är ful?” skrattar Clara.
“Ja… men du är ännu fulare!” svarar jag.
Fniss, fniss. “Men jag tycker du är hemsk!”
“Nej,” kontrar jag, “det är du som är jättehemsk!”
Hon skrattar ljudligt. Den här leken verkar passa hennes luriga sinne. Men efter stund ser hon tvekande på mig. “Du, pappa… när du sa att jag var hemsk, då menade du egentligen tvärtom, va?”
“Nej!” svarar jag med mitt bästa pokeransikte.
Hon söker i mina ögon efter ett annat svar. “Nej… det betyder… ja… eller hur?”
“Nej!”
“Men, pappaaa!” suckar hon och puffar till mig.
“Ha, ha…!” Jag drar henne till mig. ”Titta på mig!” säger jag. ”Du vet vad jag tycker om dig. Jag tycker du är underbar!”
“Menar du det?”
Istället för att svara med ord – det kan ju bli så fel då – så ger jag henne en bamsekram. Nu förstod hon precis vad jag menade.
I den stunden fick jag mig en tankeställare. Det är ju precis så här vi människor gör varje dag: vi talar tvärtom-språket med varandra. Och då tänker jag inte i första hand på det kodade språk som kan råda mellan män och kvinnor, utan på de mindre smickrande ord vi ofta talar till varandra, ord som vi egentligen inte menar.
Innerst inne har de flesta av oss en önskan att vara god mot andra, men orden från våra läppar bevisar tyvärr motsatsen ibland. Varför är det så? Det kan vara dålig självkänsla; vi höjer oss själva genom att trycka ner andra. Det kan vara grupptryck; vi talar illa om andra för att bli populära. Det kan vara högmod; vi tycker vi vet bättre än andra. Eller så räcker det med att vi har en dålig dag.
Men vad det än är, kanske vi nu under juletiden och under det kommande året kan göra ett val – ja, man kan faktiskt välja – att hellre använda ord som lyfter personerna omkring oss än ord som sänker dem.
Varje människa är underbar. Du också. Vi har alla brister, ja, men vi är fortfarande underbara! Är det inte dags att vi börjar tala om det för varandra – och verkligen mena det!
”Vänliga ord är små och enkla att säga, men de ekar i oändlighet.” Moder Teresa