Krönika i Norra Halland, 17 februari 2023
På den amerikanska Grammisgalan klev Madonna fram för att presentera sången ”Unholy” med trans-duon Sam Smith och Kim Petras. Eftersom framträdandet skulle bli en orgie i modern Satansdyrkan ropade pop-ikonen ut: ”Get ready for some controversy!”
Men kontroversen blev inte vad Madonna hade väntat sig. På social medier dagen efter haglade kommentarerna in. De handlade dock inte så mycket om sången som om hennes nya utseende. Plastikkirurgi hade nämligen gjorde henne oigenkännlig.
Sin vana trogen, Madonna bad inte om ursäkt. (Det får man ändå ge henne.) Men sedan sa hon något som bekymrade mig: ”Jag är glad över att kunna göra [skönhetsingrepp] banbrytande så att alla kvinnor bakom mig kan ha det lättare under de kommande åren.”
Nu vet jag att Madonna visserligen inte har lika stort inflytande över unga kvinnors hjärtan som hon brukade ha, men budskapet hon för fram är hon inte ensam om. Det är det som är skrämmande.
Alla människor idag, i synnerhet unga kvinnor, matas med löften om lycka och höjd självkänsla genom diverse skönhetsingrepp. Men det är en lögn.
Missförstå mig rätt, jag är inte principiellt emot plastikkirurgi. Det finns naturligtvis tillfällen då vissa ingrepp är nödvändiga och hälsosamma. Men är det hälsosamt, undrar jag, att göra kosmetiska åtgärder till en norm?
Angående botox och fillers säger en av Sveriges största influencers till sina vlogg-följare: ”Det är det bästa jag varit med om.” Men för att undvika kritik säger hon i samma andetag att ”alla får göra vad de vill.” Visst. Det är också en lögn.
Skönhetshetsen raderar människors valfrihet. Hur fri känner sig en ung kvinna - som inte sällan lider av kroppskomplex - när alla hennes influencers gör skönhetsingrepp och hela världen tycks ha kapitulerat till fillerskulturen. Hur förväntas hon kunna stå emot?
Med näst intill religiösa undertoner lockar denna kultur folk att tro att skönhetsingrepp ger dem friheten att vara den de verkligen är. Men ligger det inte en sorglig ironi i detta? Inte nog med att skönhetsidealen - de mesta byggda på retuscherade bilder och fejkade kroppar - är omöjliga att uppnå; men dessutom, i en tid när vi pratar mer och mer om att vara oss själva, då blir vi bara mer och mer lika varandra.
Har du också lagt märke till det? I takt med att de putande läpparna växer och huden blir allt stramare, så tappar de unga kvinnorna en del av sin personlighet och naturliga uttryck. De vill vara unika och vackra. Men istället blir de bara en i mängden och… hur ska jag säga det snällt… inte lika vackra. Med väldigt få undantag, vad de gör mot sig själva är inte fint, helt enkelt.
Jag förstår att detta är ett kontroversiellt ämne. Och jag vet att många ogillar mäns åsikter angående kvinnors utseende. Men detta är inte personligt riktat mot någon. Det handlar om ett samhällsfenomen som kan vara direkt skadligt för framförallt unga personer. Och vare sig vi är män eller kvinnor, unga eller gamla, så har vi skyldighet att tala ut.
Visst, vi kan leva i en kejsaren-utan-kläder-saga: Alla ser problemet men ingen öppnar munnen. Eller så vågar vi säga det uppenbara, trots att det är obekvämt eller impopulärt.
Jag är dessutom pappa till en 16-årig dotter. I genomsnitt bombarderar sociala medier henne (och era söner och döttrar) 3 timmar om dagen med fillerskulturens budskap om självuppfyllelse. Vi föräldrar har all rätt skydda våra barn med vårt ett eget budskap:
De ljuger. Ni är unika och vackra som ni är.