Krönika i NorraHalland, 23 okt 2015
Märklig rubrik? Ja. Det är ett förmätet uppdrag att beskriva den perfekta hustrun, i synnerhet från den inperfekta mannens perspektiv. Jag skulle känna mig obekväm att skriva en lista på karaktärsdrag och korrekta gärningar min hustru måste utföra för att vinna sin mans kärlek. Det finns inget Angelica måste göra för mig. Jag vill att hon ser mig, ja, precis som hon själv vill bli sedd, men hon är inte tvungen att prestera eller ändra sig för min skull.
Många gör tyvärr misstaget att försöka ändra sin partner. De tänker: ”Om han eller hon bara kan bli lite mer si eller så, då blir allt perfekt.” Detta bottnar ofta i den omättliga önskan att man vill att den andre ska tycka och tänka precis som en själv. Till det har jag bara en fråga: Varför i hela världen skulle man vilja det? Det är ju som att vara gift med sig själv! Jag skulle inte kunna tänka mig något tråkigare. Sedan ett tips: Spar på energin, det är faktiskt enklare att ändra sig själv än alla andra.
Dagens rubrik kommer egentligen från ett samtal jag hade för många år sedan med mina söner. (Jag roade mig själv ikväll med att läsa gamla blogginlägg.) Efter en godnattsaga kom vi av någon anledning in på ämnet ”fruar” och jag frågade dem hur de såg sin framtida livskamrat.
Båda två sa att hon måste vara omtänksam, som mamma. Sedan förklarar Isak att hans fru ska vara snäll, gullig och bra på att pussas och kramas. Och hon måste ha god andedräkt, för annars går det inte att pussa henne.
Nej, det är ju klart. ”Men ska hon inte vara smart då?” frågar jag.
”Nähä!” svarar han snabbt. ”Det får hon absolut inte!”
”Ursäkta?”
”Men pappa, alla säger att smarta människor äter mycket fisk. Jag hatar ju fisk! Då kan jag inte ha en fru som går omkring och äter fisk hela dagarna. Och sen, hur går det med alla pussarna om…”
”Okej, okej!” skrattade jag. ”Say no more!”
Men det fanns mer. ”Sen vill jag att hon ska vara rik också… nej, förresten, jobba på McDonald’s. Då får man gratis hamburgare varje dag!”
”Ja, naturligtvis.”
Jag pausar och sammanfattar: ”Du vill alltså ha en icke-fiskätande och därmed mindre smart men snäll hustru som arbetar på McDonald’s och som ger dig smaskiga pussar med sin goda andedräkt. Stämmer det?
”Yepp! Där har vi den perfekta hustrun!”
Jag kom att tänka på detta muntra samtal idag (18 okt) eftersom jag och Angelica firar 19årig bröllopsdag. Det är en vacker dag. Genom en allé av bländande höstfärger och ljus promenerar vi längs Kungsbackaån. När jag ser på henne, med håret upplyst av den låga eftermiddagssolen, tänker jag på allt vi har gått igenom. Ingen av oss är fullkomlig och vi har haft vår beskärda del av upp- och nergångar. Men vi håller fortfarande ihop.
Då vänder hon sig om och frågar: ”Om du fick chansen, hade du valt mig igen idag?”
Det var en bra fråga – en viktig fråga – och jag tänker en kort stund. ”Det är klart. Jag har ju valt dig varje dag i nitton år.”
Som svar möttes jag av ett par glittrande ögon och en mun som trycktes hårt mot min. Det var en smaskig puss, kryddad med god andedräkt.
Och jag tänker: Det blir inte mer perfekt än så här.