DU ÄR BRA SOM DU ÄR
Betraktelse i Länstidningen, Södertälje, 11 aug 2007.
Bibeltext: Rom 12:3-8
För sju år sedan flyttade jag till Södertälje för att börja mitt nya arbete som utbildningschef. (Biskopsämbetet är inget arbete i traditionell mening eftersom kyrkan har obetalt prästerskap.) I ärlighetens namn våndades jag en aning, speciellt med tanke på att min företrädare var en sann ledare i ordets hela bemärkelse, och jag var osäker på om jag kunde fylla hans skor.
Måhända kände han min ängslans vibrationer då han lugnande sa till mig: “Du ska inte göra det som jag har gjort, utan det som du själv känner för – på ditt sätt. För du är bra,” tillade han och log, “precis som du är!”
Jag visste i det ögonblicket att allt skulle ordna sig. Det han sa var sant. Inte att jag var bättre än någon annan, men att det fanns något unikt som bara var mitt, något som jag kunde dela med mig av, till glädje och uppbyggelse för andra.
Dessa gåvor, som ges till alla människor, kallar vi ibland för nådegåvor, för de kommer från en kärleksrik Gud, och de ger oss en känsla av värdighet; att vi faktiskt duger till, och har kraften inom oss att lyfta andra medmänniskor såväl som oss själva.
Skriften talar ofta om hur viktiga vi är för varandra, liksom delarna i en kropp. I teori förstår vi nog detta. Men i praktiken, vet du vilka gåvor och talanger som är dina? Och mer avgörande, tror du verkligen att de kan göra en skillnad i ditt och andras liv?
Josua, Mose efterträdare, brottades också med känslan av otillräcklighet. Men Gud säger upprepade gånger till honom: “Var stark och frimodig.” Den allsmäktige trodde på Josua och såg hans potential, precis som han ser vår. Det enda vi behöver göra i gengäld är att tro på Guds ord, det löfte som gavs till Josua: “Jag ska inte lämna dig eller överge dig.” (Jos 1:5-9)
Sålunda kan varje dag bli ett mirakel för oss, för då Gud bär oss genom livet, då finner vi kraften att bära varandra. Är inte det orsaken varför vi är här?