Hade en underbar julafton med familjen. Och när dagen var slut var alla mätta (läs: proppfulla) och lyckliga. Men när natten nalkades kändes det som om något saknades. Tyckte det skulle vara meningsfullt att gå till julnattsmässan och möte Jesusbarnet. Behövde inte vandra lika långt som herdarna. St Gertruds kyrka ligger 200 meter från hemmet. Det blev en fin avslutning på julaftonen. Hjälpte mig få mer perspektiv på julens sanna mening.
När jag promenerade hem ekade orden om och om igen som jag hade hört prästen säga: “Det krävs mod att tro.”
I hans julbudskap hade han ställt frågan vad vi ser när vi i symbolisk mening ser på Jesusbarnet. Är det det ett gulligt barn? Ser vi någon som ligger och skriker i krubban? Eller ser vi djupare än så? Ser vi det som herdarna såg: en nyfödd Frälsare som kommer med fred, kärlek och återlösning.
Prästen fortsatte. På engelska finns ett känt uttryck: “Seeing is believing.” På svenska: Jag tror det när jag ser det. Men miraklet med Jesus är att han visar oss det motsatta: “Believing is seeing!”Jag ser det när jag tror det.
Ibland känner jag sorg för världen för att människor inte har förstått trons betydelse i sina liv. Jag tänker på allt de missar när de inte kan se tydligt. Tron är Guds gåva till oss, och miraklet med denna gåva är att den är lik kärleken: ju mer men använder den desto mer man förstår man hur den välsignar våra liv. Dunkla ting blir tydliga. Det dolda kommer fram i ljuset. Ångest byts mot frid. Förvirring förvandlas till förståelse. Rädsla uppslukas av tro. Frihetens nycklar låser upp fångarnas bojor. Det är detta som är trons mirakel: det verkliga och väsentliga i livet blir uppenbart för oss.
När Jesaja skriver att en son är oss given (Jes 9:6) menar han att allt detta är oss givet. Och vi kan få det. Gratis. Allt vi behöver göra är bara att tro först.
Vi får det när vi tror det. Vi ser det när vi tror det.
