Krönika i Norra Halland, 6 september 2016
Jag sitter i vår träsnipa i en naturhamn vid Onsala Sandö. Bortom den rosa horisonten har solen just lagt sig till vila samtidigt som fullmånen stiger upp och reflekterar sitt varma ljus över den stilla viken. Jag drar in ett djupt andetag och njuter av blandningen som fyller mina lungor: linoljan, tjäran, havet. Och när jag tittar ut över det slumrande vattnet som smeker de kala klipporna kommer orden över mig: ”Du tysta, du glädjerika sköna.”
Ibland tror jag inte vi förstår hur bra vi har det. Vårt land är skönt, på många sätt ett paradis på jorden. Vi har mycket att njuta av som gör att livet känns som en rikedom. Dessutom är det ett fritt land. Du har rätten att leva som du vill, att bli vem du vill. Du kan arbeta på dina drömmars mål, yttra dig fritt, dyrka din Skapare eller göra annat enligt ditt samvetets bjudande utan att bli trakasserad, förföljd eller i värsta fall dödad.
Alla är dock inte lika lyckligt lottade som vi. Alla har inte frihet, mat på bordet eller ett hem. Många har inte ens sitt land kvar. Blotta tanken att miljontals barn föds under sådana omständigheter får min mage att vända sig ut och in. 60 miljoner människor är i dag på flykt undan krig, terror och svält. Människor som du och jag, som också bara vill ha sitt ”glädjerika sköna” i sina liv.
Ofta hör jag frågan: Varför finns sådant lidande? Med all respekt, jag tycker frågan är felställd. Visst anser jag att världens nationer måste drastiskt förbättra sitt sätt att hantera de globala kriserna som existerar, men jag talar här om hur du och jag på det personliga planet kan förhålla oss till kriser. Sedan begynnelsen har det funnits mänskliga prövningar och tragedier. Så länge vi har vi fria vilja kommer detta aldrig att ändras. Borde vi därför inte byta ut ”varför” med ”vad” eller “hur”? Vad kan jag göra för att mildra lidandet hos andra? Hur kan jag göra en skillnad i någon annans liv?
Jag har inte alla svar på varför. Däremot vet jag att det finns något jag kan göra. På något märkligt vis, detta är kanske en del av varför lidandet existerar: för att ge oss människor en möjlighet att vara just det – mänskliga; att ge oss en chans att hjälpa andra till en andra chans.
Beroende på vad eller vem du brinner för finns det många värdiga handlingar att utföra, allt från månadsbidrag till frivilliga arbetsinsatser. Jag talade till exempel med en representant för Röda korset nyligen. Just nu har organisationen enorma hjälpbehov. Bland annat har de en ny båt i Medelhavet speciellt anpassad till att rädda liv. Hundratals liv dagligen. Och det kostar pengar.
Men det viktiga är inte vad vi gör, utan att vi gör något. Och storleken på insatsen är också sekundär. Det avgörande är motiv och hjärta.
Mitt eget hjärta brinner för en specifik sak just nu, en gala som jag arrangerar tillsammans med Röda korset i mitten av oktober. Läs mer om det i Norra Halland på fredag. Här och nu kan jag säga att jag inte kommer att förändra hela världen, det vet jag. Men någons värld kommer att påverkas. Det vet jag också. För sanningen är – och detta kan vi säga utan att slå oss själva på bröstet – att även om vi tillsammans är få, så kan vi kan göra en stor skillnad för många.
I dag är en bra dag att börja.
Fotnot: Vill du hjälpa mig att hjälpa vore jag otroligt tacksam. Det kan vara din 50års present till mig. 🙂 Du kommer få valuta för pengarna, det lovar jag. Samtidigt hjälps vi åt att rädda liv. Alla vinner! Du behöver bara klicka på länken nedan och beställa biljetter till galan. Intäkterna från ditt biljettköp kommer gå till Röda korsets hjälpverksamhet.
