Det sanna ljuset
I söndags tände vi det fjärde adventsljuset till ljudet av en välbekant sång. I vår familj har vi en liten tradition, att vi alltid sjunger Nu tändas tusen juleljus varje gång vi ger liv åt adventsljusen.
Det finns säkert en och annan som ser oss som udda på grund av det. Det är okej. Det kan vi bjuda på. Men för oss är det något fint. Sång är ju en del av vårt liv, och att kunna sjunga julsånger tillsammans ökar bara stämningen, för att inte tala om tacksamheten, för de dagar som närmar sig.
Dessutom bär adventsljusen på en vacker symbolik, en som man lätt missar i dessa stressade tider: i väntan på Frälsarens ankomst tänder vi ett ljus i taget, och ju närmare barnets födelse vi kommer desto mer ljus tar vi emot.
Det är hoppets ljus. Kärlekens ljus.
I varje hjärta armt och mörk, sänd du en stråle blid. En stråle av Guds kärleksljus i signad juletid.
Kärleken är Guds gåva till oss. Vad blir vår gåva till honom?
När Maria skulle föda fanns det inte plats i något härbärge. Då, för två tusen år sedan, var det ingen som var villig att släppa in den lilla familjen. Det fanns inget rum någonstans. Men idag kanske vi kan göra bättre än så? Kanske detta skulle kunna bli vår gåva: att släppa in Jesusbarnet i vårt hjärtas härbärge.
Jag tror att han skulle trivas där. Och vi själva skulle må oändligt mycket bättre. För om vi öppnar dörren till vårt inre rum kommer det fridgivande ljuset att strömma in, tillsammans med den äkta kärleken, den som är gränslös och ovillkorlig.
Jag tror att han vill att vi ska sprida detta kärlekens ljus, inte bara under några dagar denna vecka, utan alltid. Jag tror att han vill att varje dag ska vara julafton för oss.
Ha en riktigt god och lysande jul!
Louis