Krönika i Norra Halland, 25 oktober 2020.
Kan vi tala lite om förändring? Jag har börjat gå mycket den senaste tiden. Jag har inget emot löpning, men jag märker att jag kommer längre om jag promenerar. Det går inte fortare, men ändå lyckas jag bättre i slutändan. Om jag springer ett maraton till exempel, får jag kämpa mer och mår betydligt sämre vid målgång än om jag går samma sträcka.
Vi känner alla till sagan om haren och sköldpaddan. Den kvickfotade haren som skjuter iväg ur startfållan blir snart trött och måste vila. Dessutom vet han att sköldpaddan rör sig sååå sakta. Ja, ni vet vad som händer. Sköldpaddan lunkar stadigt vidare, ett steg i taget. Och även om det inte går fort, så lyckas han bäst i slutändan?
Vi vill förbättra oss
Vad har detta med förändring att göra? Allt, faktiskt. Jag tror de flesta av oss vill gå framåt i livet. Vi vill förbättra oss. Vi vill nå nya mål. Förändring ligger i vår natur. Problemet är att vi inte alltid har en sund relation till själva processen. Vi vill ha allt på en gång. Det ska gå fort. Så vi gör som haren, vi skjuter iväg på livets resa i snabb sprint, med tvära kast, hit och dit. Och så kraschar vi eller missar målet. Sedan undrar vi varför vi mår så dåligt.
Missförstå mig rätt, jag är inte den som är rädd för att kavla upp armarna, röra på benen och ropa jäklar anamma. Livet ska självfallet mötas med energi. Men det måste också mötas med balans. Vi ska gå framåt, ja, men kanske mer på sköldpaddans sätt: med konsekventa, tålmodiga och små steg.
Det goda tar tid
En av mina elever skrev i veckan: ”Det finns stor visdom i att förändring kommer i små steg. Det ger oss möjlighet att begrunda och kartlägga skillnaderna mellan vårt gamla och nya jag. För mycket för snabbt är oftast överväldigande. Då blir det svårare att skapa en bestående förändring och lättare att falla tillbaks till den du var innan.”
Av alla dessa kloka ord är ”bestående” nyckelordet för mig. Livet har lärt mig att det goda jag vill uppnå eller förändringen till det bättre som jag vill se, det tar tid. Det måste få ta tid. Annars kommer det inte att bestå. Det ligger i sakens natur. Goda, bestående vanor kan inte skapas av tillfälliga trender eller snabba genvägar. Det är tiden som är avgörande. Varför? Helt enkelt för att det tar tid för goda vanor att rota sig.
Största förloraren
Av alla tv-program som speglar hur världen ser ut måste Biggest Looser krönas som vinnare, programmet där de flesta verkligen står som förlorare. Under extrema förhållanden tappar deltagarna sina kilon i en alltför snabb och ohälsosam takt. Studier visar att de flesta av dem återfår sin vikt igen när vardagen sätts in. Programmet är helt enkelt inte utformat för att skapa hållbarhet.
Jag tror det är så med många av oss också, att när vi programmerar våra liv så skriver vi in ord som snabbt och enkelt (och gärna gratis), men missar viktiga ord som bestående och hållbart. Vi blir det verkliga Biggest Looser.
När jag är med mina PT-kunder, som ofta vill se snabba resultat, måste jag alltid påminna dem om detta. Och med risk för att predika för mycket så säger jag till er (såväl till mig själv): Följ ett program som tar dig framåt. Men var säker på att det skapar bestående vanor. Tänk på att det ska hålla. Ta därför små steg.
Ta det lugnt helt enkelt!