Regndans och grodjakt
Tänk vad kontraster berikar våra liv. Lika mycket som jag älskar högsommarvärmen så älskar jag regnet. Finns det något bättre än ett skyfall från en sommarhimmel, då naturen återföds i ny, sprakande färgmättnad och alla de ljuvligaste dofterna fyller lungorna.
Det var inte konstigt att vi blev så uppspelta när regnet äntligen kom. Barnen och jag sprang ut med bara överkroppar och lät de varma dropparna falla på huden samtidigt som vi dansade en liten regndans.
Senare gick vi ut på en promenad till skogen. Och då såg vi något som säkert många av er också har upptäckt så här års: massor av pyttesmå grodor som precis har ynglat av sig.
Det här blev genast till en av sommarens höjdpunkter. Ungarna var alldeles till sig. De bestämde sig för att plocka upp varenda liten groda, och det tog sin lilla tid med tanke på att det fanns hundratals av dem.
På bilden nedan försöker Isak bli kompis med ett av de små liven. Tyvärr hade grodan en annan agenda och övergav näsan efter en sekund med ett världsmästarskutt.
Clara ville också få lite närkontakt – och inte så lite heller. Varenda groda hon tog upp tryckte hon mot munnen, så mycket att grodorna nästan försvann innanför läpparna.
”Vad gör du för något?” frågade jag.
”Ser du inte?” svarade hon förvånat. ”Jag försöker göra en prins.”
Men den här prinsen ville inte vara med längre.
