Var du med och släckte lamporna i lördagskväll? Om inte, då gick du miste om en härlig erfarenhet, för att inte tala om en chans att ställa upp för miljön.
Vadå, säger vissa, en enda timme har väl ingen effekt? Det hörde jag till och med ledande politiker godtyckligt säga. Självfallet förstår jag det hela kan verka som en droppe i havet, men poängen är: även en droppe är värt något.
Men det mest väsentliga är naturligtvis de signaler som manifestationen sänder ut: att vi faktiskt kan förenas i gemensam sak för moder jord; att vi är villiga att åtminstone börja någonstans; och att våra barn ser att vi bryr oss om den jord de ska ärva av oss.
Hemma hos oss hade jag och min hustru inte kunnat undgå nedsläckningen, inte ens om vi hade velat. Våra två söner hade pryglat oss då. Earth Hour ville de verkligen inte missa.
Så vi gjorde det som många av er gjorde: vi stängde av TV:n, mitt under ett spännande Robinson avsnitt, och släckte alla lampor. Sedan samlade vi oss kring några stearinljus i vardagsrummet.
Och det blev tyst.
En överväldigande känsla kom genast över mig: vad skönt det här var, att få stänga av världen med all dess skrammel och surr – och bara få vara.
Men tystnaden bryts ganska snart av Isak: ”Jaha… vad gör vi nu då?”
Alla fnissar till. Det hela var ju lite komiskt också. Man var väl inte van att spendera en lördagskväll på detta sätt: att bara sitta och stirra på varandra.
Men snart känns allt naturligt. Vi pratar på som vanligt, om allt mellan himmel och jord. Sedan roar vi oss med en omgång Alfapet.
I efterhand funderade jag på vad skillnaden var den här kvällen. Jag kom fram till att det var känslan; känslan av att kunna se varandra, utan att ha saker runt omkring som distraherar.
Det slog mig också hur beroende människan har blivit av TV, datorer och mobiltelefoner. Vad otroooligt skönt det var att slippa allt det där. På något udda vis har vi blivit programmerade till att tro att dessa prylar utgör livets mening. Men inget kan vara längre bort från sanningen.
Det finaste och roligaste är att bara få vara tillsammans.
Och spela Alfapet.
Kram på er, Louis
Sönerna och hustrun i full konsentration.
Johannes, den mest drivande i familjen att deltaga i Earth Hour.
Han var med i mitt lag… som vann. 🙂
Johannes ville ta denna bild på mig… ett bevis på att jag också var med.