Igår möttes jag av en jublande glad hustru som studsade upp i mina armar. Hon hade hittat sin borttappade vigselring när hon rengjorde tvättmaskinen. Lärdom: var rädd om livets värdesaker; om vi är oförsiktiga kan de lätt spolas bort. Men denna gång hade vi tur. Skönt att vara gift igen.
Senare på kvällen joggade jag runt stora delar av Kungsbacka och blev påmind om vilken fin stad vi bor i. Här är vackert. Här finns allt vi behöver. Vi har mycket att vara tacksamma för.
När jag kom hem och såg på nyheterna blev jag smärtsamt påmind om detta. Tyfonen i Filippinerna har inte lämnat någon oberörd. Tusentals liv tillspillo, miljontals människor i akut nöd och en värld i sorg. Vad kan vi göra? Vi kan fortsätta att ge bistånd. Det lilla du gör kan ha stor betydelse. Gå in nu på rödakorset.se för att ge en gåva (eller sms:a AKUT FILIPPINERNA till 72 900 för att skänka 50 kr).
Men vad kan vi då lära oss? Som så ofta måste det tyvärr ske en tragedi för att påminna oss om hur skört livet är. Man vet aldrig när nästa storm blåser in och river upp vår tillvaro. Som ovannämnt, var tacksam för det du har. Älska dina nära och kära medan de finns hos dig. Ta aldrig något eller någon för givet.
Innan läggdags fick min lilla dotter ett utbrott där hon maximalt utnyttjade sina stämbandsresurser.
”Om du skriker så där när du är gift, då kommer din man inte vilja ha kvar dig!” retades jag bestämt.
”Det gör inget!” snäste hon tillbaka. ”Då skaffar jag bara en ny man!”
Ja… om de omkring oss inte lever upp till våra förväntningar, så kan vi ju bara byta ut dem! Är det inte så vi gör med våra prylar? När datorn eller bilen blir slö, tråkig eller rostig så skaffar vi bara en ny.
Vissa tror att det är så enkelt. Men genom smärtsam erfarenhet lär de sig förr eller senare att människor inte är prylar. Med få undantag, våra närstående är inte en del av livets utbytbara accessoarer. Våra hjärtan kan dras till det materiella, ja, men det är våra pengar som har bundit oss till det. I kontrast är vi bundna till våra familjemedlemmar och vänner genom omtanke, lojalitet och kärlek.
Det materiella är som hö. Till slut torkar det ut och dör. Men kärleken till livet och våra nära dör aldrig. Åtminstone så länge vi aldrig sluta uppskatta det vi har.