I det senaste avsnittet av SVT:s Debatt diskuterades otrohetssajten Victoria Milan. Jag var själv på plats i studion, inbjuden att tala “emot” företagets frammarsch. Victoria Milans affärsidé går ut på att övertala gifta män och kvinnor att vara otrogna mot varandra så att de kan få in mer krydda i tillvaron. “Gör livet levande – ha en affär” är företagets slogan.
Innan programmet började uttryckte jag i frustration till redaktionen att sajten borde förbjudas. Jag menade inte, som en del senare missuppfattade, att otrohet borde förbjudas. Människan har sin fria vilja. Den måste hon ha rätt att använda – även till att göra fel. Men även om man inte kan eller bör förbjuda otrohet så kan man, med alla tänkbara demokratiska medel, försöka hindra framryckningen av företag som har som säljidé att promota otrohet. För kan vi verkligen med gott samvete stå på sidlinjen och passivt se på när manipulativa aktörer hyllar oärlighet och bedrägeri?
Men denna internetsajt skapar ju inte otrohet, protesterar en del. Otrohet finns ju redan. Visst, det är sant. Men det betyder inte att man behöver uppmuntra till det. Vi lever i en värld där vi ständigt sårar och kränker varandra. Alla gör vi fel. Men räcker inte det, menar jag? Måste det finnas aktörer som hjälper oss att göra ännu fler misstag – som dessutom tar betalt för det.
Men det som din partner inte vet tar hon ingen skada av, menar en dokusåpastjärna i programmet. Detta är oansvar och naivitet på högsta nivå. Det finns få saker som skadar en människa så mycket som otrohet, det kan alla seriösa relationsterapeuter intyga. Det vi sår det får vi också skörda. Det finns ingen handling som inte för med sig en konsekvens. Och i det här fallet blir det en lavin av problem som rasar över oss, allt ifrån förlorad självrespekt till splittrade familjer, med förtroenden som kanske aldrig kan återställas.
Återigen, man kan inte förbjuda en sajt på grund av detta, även om man skulle vilja. Det finns emellertid andra orsaker till varför man borde sätta käppar i hjulet på företag som dessa. I ett juridiskt perspektiv finns det nämligen ett antal detaljer i Victoria Milans strategi som inte kan förbises. På företagets hemsida finner vi för det första många tecken på falskt marknadsföring. För det andra, man bryter mot en mängd bestämmelser, fastställda av Internationella Handelskammaren, för hur reklam får utformas. Bland annat får reklam inte vara stötande eller kränkande på något vis, och den måste alltid vara etiskt försvarbar. Här faller Victoria Milan tungt. Det är inte en slump att Reklamombudsmannen har fått in rekordmånga anmälningar mot företaget.
Den tredje punkten är något som programledaren, Belinda Olsson, själv lyfte fram som en fråga till Victoria Milans VD (som endast kunde närvara via telefon, för han var på tioårig bröllopsresa… med sin fru, alltså!) Frågan var om han inte såg sig själv som en “rumsren Hallick”? Personligen tyckte jag det var huvudet på spiken, för detta är i princip vad Victoria Milan hjälper till med: att underlätta för torskarna att nå sina mål. Arenan är visserligen utbytt från gata till internet, men målet är detsamma: att kunna köpa sexuella tjänster.
SVT:s egen debattredaktion kunde till och med bevisa detta. En kvinnlig respektive manlig medarbetare skapade var sin falsk profil på otrohetssajten. Efter ett dygn hade kvinnan fått 1400 svar, alla från män som ville ha hemliga sexmöten. Den manliga kollegan var inte lika lyckosam. Endast en kvinna hade hört av sig till honom.
Det är uppenbart att det här är på många sätt ett “manligt” problem. Torskarna har inte försvunnit. De simmar bara runt i nya, öppnare vatten, där mer är tillåtet. Men det är fortfarande samma brott. Vi kan linda in det i vilka vackra ord som helst, men när allt kommer omkring så är det fortfarande handel med människokroppar vi talar om. Så enkelt är det. Och precis som förr sitter den girige hallicken där och håvar in fångsten – som nu är större än någonsin.
Det kanske verkar som en motsägelse, men jag anser inte att allt detta i första hand är en moralisk fråga. Jag menar, det finns inte så mycket “rätt eller fel” vi kan diskutera oss fram till. Victoria Milan gör fel helt enkelt. Och vad gäller otrohet som sådan så inbillar jag mig i alla fall att de flesta av oss skulle skriva under att otrohet, trots att det praktiseras, som regel inte är något positivt. Jag menar, om vi alla skulle komma med förslaget till vår partner, “Du älskling, skulle det vara okej med dig att jag är lite otrogen ikväll?” då förutsätter jag att väldigt få skulle hoppa i taket av lycka. Själv skulle jag nog få en blåtira (med all rätt).
Jag anser inte ens att frågan är religiös (som jag vet att några av er tror att jag tror), för den är inte knuten till en specifik trosinriktning. Frågan är helt enkel allmänmänsklig. Den handlar om sunt förnuft, om hur vi behandlar varandra, om hur vi vill ha det i våra relationer människor emellan. Frågan blir därför politiskt, för den tar upp hur vi vill ha det i vårt samhälle. Ska vi uppmuntra till respekt och ärlighet, eller ska vi lyfta fram svek och oärlighet som den moderna tidens dygder? Frågan är också i hög grad politisk på grund av de juridiska oegentligheter som har lyfts fram här ovan.
Därför måste någon våga stå upp och tala om detta. Beslutsfattare och övriga aktörer i samhället måste ha mod att säga: det här är inte okej! Man måste åtminstone föra en diskussion om problemet. För ett problem, det är precis vad det är. Men jag förutspår att vi bara har sett början. En uppsjö av liknande företag håller på att dyka upp, det ena värre än det andra. Om vi ignorerar dem kommer det att få förödande konsekvenser för vårt framtida samhälle.
Mer följer om hyckleriet bakom otrohetssajternas vackra fasad…