Det första decenniet
Om några utomjordingar landade i min trädgård och undrade vad det är för slags planet de har kommit till, vad skulle jag säga då? Vore det lämpligt att kanske ge dem en summering av de största mediala företeelserna och händelserna under 00-talet, det som alla har gått och talat om under det sista decenniet?
Skulle jag berätta om hur väldigt klimatsmarta den mänskliga rasen har blivit? Att vi sedan flyger mer än någonsin, ja… det behöver jag kanske inte nämna.
Skulle jag berätta om de nya sociala medierna vi har fått, som gör oss mer… sociala? Typ. Vi behöver inte ens prata med varandra längre. Nu kan vi istället skicka textmeddelanden med våra tummar eller facebooka och twittra om vad vi gör just för stunden: när vi går och lägger oss; när vi vaknar; när vi äter. Otroligt spännande.
Skulle jag nämna, på tal om att följa människors privatliv, att vi nu dagligen kan läsa bloggar om 18åringars galna shoppingrundor? Väldigt spännande. Och oerhört populärt.
Skulle jag förklara att vi på denna jord är så intresserade av varandra att vi gärna sitter i timtal framför dokusåporna, där den ena personen efter den andra förnedras? Ja, alltså, det är ju för en god sak: deltagarna kan ju bli kändisar. I vår värld är det det största som kan hända en människa – och man behöver inte ens ha en riktig talang.
Skulle jag våga nämna att allt har blivit gratis på denna planet? Vill man ha något, oavsett om någon annan har skapat det, så kan man bara ladda ner det på internet. Otroligt smidigt.
Vad mer skulle man kunna berätta om? Mordet på Anna Lindh, New York 9/11, kriget mot terrorismen, tsunamin, finanskris, fågel- och svininfluensan, stormen Gudrun, bränderna här i Södertälje… nej, vänta. Stop!
Om jag berättar allt det här kommer de att hoppa in i sitt flygande tefat igen. Finns det inget positivt som har hänt? Öh… jo, naturligtvis: Foppatoffeln! Och den digital systemkameran! Jag slår vad om att mina nyfunna vänner skulle vilja ta med sig några exemplar hem till sin galax.
Och självfallet skulle jag berätta om det allra största och viktigaste: att jag och min hustru har fått två barn till, nu tre totalt. Men de exemplaren behåller vi gärna själva ett tag till. För tillsammans med dem ska vi in i ett nytt, spännande decennium – ett när de alla blir tonåringar.
Åh, yippie.