Magnus var Barbros och Håkans första barn. Han var en livsglad pojke vars stora lycka var att cykla. Den stora sorgen, emellertid, var njurcancern som han från ett års ålder fick kämpa emot. Till slut besegrades Magnus av sjukdomen. Han blev bara fem år gammal.
Åren gick och Barbro och Håkan fick ytterligare sex barn, alla vuxna idag. För några år sedan bestämde sig familjen att bilda ett cykelteam, dels för att kunna motionera tillsammans, dels för att hedra minnet av Magnus. Därför blev det Team Magnus.
Familjen trodde nog först att detta skulle förbli en privat angelägenhet, men när andra släktingar, vänner och cykelintresserade hörde talas om initiativet så ville de också sluta sig till teamet, inklusive jag och mina bröder. Nu börjar vi närma oss 100 medlemmar.
Vad är det då som har lockat med Team Magnus? För mig är det helt enkelt teamets grundtanke: Vi cyklar för livet. Det betyder följande:
– Vi engagerar oss i sund motion och får samtidigt umgås med trevliga människor.
– Vi cyklar för att hedra minnet av anhöriga som har gått bort (något alla människor kan relatera till).
– Samtidigt som vi cyklar i motionslopp samlar vi in pengar till Cancerfonden, för att om möjligt ge livets gåva till andra, som likt Magnus gick miste om den.
Det var just detta sistnämnda vi gjorde i helgen när vi cyklade Vasatrampet i Mora. Då följde alla barn till teamets medlemmar med och gick runt med bössor från cancerfonden, samtidigt som mammorna och papporna flåsade runt på vägarna.
Det var en härlig känsla att få komma i mål och se ens barn springa fram med glittrande ögon. ”Pappa, vi har samlat in flera tusen kronor!” Fantastiskt! Att förena nytta med nöje, finns det något bättre?
Hur gick det med loppet då? Bra, faktiskt. Jag hade min snabbaste medelhastighet någonsin. Men min son, Isak, tyckte inte det var snabbt nog. Mina bröder slog mig nämligen med några minuter.
”Pappa, jag trodde att det var du som skulle vinna!” Underbara gosse, han tror fortfarande att hans pappa är oövervinnlig.
Jag kramar om honom. ”Du… nästa gång tar jag dem alla så det bara ryker om det!”
”Ska du?”
”Ja, det är klart!”
Han kramar mig tillbaks. Han tror på vartenda ord jag säger.
Här, vid Vasaloppets berömda målgång, är start och mål för Vasatrampet. På bilden ser ni jag och bröderna som sjunger nationalsången framför cyklisterna som skulle ge sig iväg på 140 km:s loppet. Innan sången bad speakern, som kände till Team Magnus bakgrund, om en tyst stund där alla fick möjlighet att hedra anhöriga eller vänner som hade gått bort i cancer. Det blev en rörande stund för många av oss. Jag kan bara föreställa mig hur fint det måste ha känts för Håkan, Barbro och deras barn.
Därefter är det dags för de flesta av Team Magnus medlemmarna att trampa iväg på 88 km:s rundan. Här står bröderna redo. Det pirrar gôtt i magen. Cykeln är kollad. Energikakan och bananen ligger i bakfickan. Vädret är perfekt. Alla är förväntansfulla och humöret är på topp.
Och att få stå på den här historiska platsen, det känns heller inte så dumt.
Det här är en härlig bild av vår team leader, Håkan Palm. Tagen av en fotokompis som bor i Mora, Leif Bength.
Den här t-shirten bar alla barn under dagen och när de samlade in pengar till Cancerfonden.
När jag kom i mål beslagtog Johannes min cykel omgående. Han var tvungen att bara “testa” lite, även om han knappt nådde ner till pedalerna. Både han och Isak hade drabbats av cykelfeber och insisterade på att vara med i loppet nästa år. Att vänta tills de blev vuxna var inget alternativ 🙂
Här testar Isak cykeln också. Jag varnade honom att sadeln var lite vass. “Ja, jag känner det!” blev svaret. (Det kan man nästan se från hans uttryck… haha)
Här nedan följer en uppsjö av bilder från loppet. De första 14 är tagna av Leif, och de flesta andra av Johannes. Tack grabbar! #gallery-4471-1 { margin: auto; } #gallery-4471-1 .gallery-item { float: left; margin-top: 10px; text-align: center; width: 33%; } #gallery-4471-1 img { border: 2px solid #cfcfcf; } #gallery-4471-1 .gallery-caption { margin-left: 0; } /* see gallery_shortcode() in wp-includes/media.php */