Krönika i Norra Halland, 5 dec 2014
Är det inte dags att droppa begreppet ”polsk riksdag”? Duger inte ”svensk riksdag” gott och väl för en omvärld som nu bevittnar Sveriges största parlamentariska kollaps i modern tid? Och allt detta för att Sverigedemokraterna fällde regeringens budget.
Är SD således boven i dramat? Ja, om man nu ska tro många förståsigpåare. Det var SD som röstade för Alliansens budget, trots att partiet egentligen stod närmare regeringens förslag. Det var SD som trilskt spände sina muskler i en maktdemonstration. Det var SD som hellre ägnade sig åt politiska spel (läs: försöka utmanövrera Miljöpartiet från regeringen) än politiska lösningar.
Men har vi inte glömt en viktig detalj? Den största orsaken SD har så starkt inflytande idag är på grund av de övriga riksdagspartiernas ovilja att samtala – milt uttryckt. Det går inte att förneka fakta. Genom att systematiskt frysa ut Sverigedemokraterna har de andra partierna bidragit till att antagonisten vuxit sig dubbelt så stark.
Det här är ingen raketforskning. Det är väldigt enkelt: utfrysningen har väckt sympatier och sympatier har frambringat röster. Dessutom har SD tagit monopol på migrations- och integrationsfrågorna eftersom ingen annan vågar tala om det. Uppenbarligen är dessa frågor viktiga för många väljare. Kan någon därför vara förvånad över valresultatet?
Borde då inte de övriga partierna ha lärt sig en läxa? Jo, rimligen. Men tyvärr verkar rimlighet och förnuft ha flytt sin kos. Istället fortsätter man i samma spår, fast beslutsam att ignorera sin motståndare. Nu talar Anders Björck och andra om att till och med marginalisera Sverigedemokraterna genom en koalition mellan Alliansen och Socialdemokraterna. En dålig idé.
För det första vet vi redan av erfarenhet att SD varken minskar i inflytande eller populäritet bara för att man tillämpar en isoleringsstrategi. För det andra, om Alliansen och Socialdemokaterna mot all förmodan bildar koalition, vem har vi då kvar i opposition: de extrema höger- och vänsterkrafterna i vårt land.
Man behöver inte vara statsvetare för att förstå vilken parlamentarisk instabilitet en sådan svag opposition skulle skapa. En stark demokrati behöver en stark opposition.
Jag delar de flestas oro över Sverigedemokraternas invandringspolitik. Och deras människosyn väcker allt annat än mina sympatier. Men tänk efter, det finns två uppenbara problem med hur detta parti har bemötts.
Tycka vad man vill om Sverigedemokraternas agenda, partiet är ett folkvalt parti. Det fick 13 procent av svenska folkets röster. Det är Sveriges tredje största parti. Man kan, på varken moraliska eller demokratiska grunder, ignorera eller sopa väljare under mattan på det sätt som gjorts. Om det är demokratin vi vill bejaka når vi aldrig det målet genom att låta rädslan styra oss. För det är till stor del vad detta handlar om: rädslan av att förlora röster om man ens tar i SD med en tång.
Det kan naturligtvis påstås att vissa (inte alla) Sverigedemokrater hyser illvilja mot invandrare. Men vad är bättre, att systematiskt svartmåla SD för den sakens skull eller engagera sig i en saklig debatt med övertygande argument – för det är inte särskilt svårt. Är inte historien en tydlig läromästare: hat har aldrig övervunnits med hat. Det kommer inte att fungera denna gång heller.
Snälla partiledare, för allas vår skull, när ni sätter er vid runda bordet, var inte rädda för att bjuda in SD. Sättet att minska Sverigedemokraternas påverkan på politiken är inte att frysa ut dem. Det gör dem bara till offer och ökar deras inflytande än mer. Det är mig en gåta att ni tidigare har blundat för detta faktum.
Men vi förhandlar inte med rasister, kanske någon säger, dessutom har SD sin grund i nynazism. Förvisso, men om det är konsekventa vi ska vara borde vi inte utesluta Västerpartiet från alla samtal också? Det var inte länge sedan partiet hyllade kommunismens diktaturer. Nej, vi måste kunna ha mogna samtal mellan alla demokratiskt valda partier, oavsett vad vi tycker om dem.
Dessutom, de mest framgångsrika politiker är de som levt efter mottot: ”Håll dina vänner nära, men dina fiender närmare.” Det är på nära håll vi kan påverka vår omgivning och ha större kontroll, inte när vi sticker huvudet i sanden och låtsas som om problemen inte finns.
Och om det är någon som är orolig över debatten, var bara lugn. Det är faktiskt inte svårt att avväpna Sverigedemokraterna med sunda argument. (En eloge till Folkpartiets Robert Hannah som är en av de första som vågar ta debatten om integrationspolitiken.)
Men ”främlingsfientligheten får inte styra”, har Gustav Fridolin nyligen sagt. Jag håller med. Men om du verkligen menar det, herr Fridolin, då borde du och övriga partiledare följa ovanstående råd. Annars kommer Sverigedemokraterna i framtiden få långt mer än 13 procent av riksdagsrösterna. Sanna mina ord.
Kom ihåg var ni läste det först.