Family Column for Länstidningen, Södertälje, Sweden, 18 Feb 2009.
FETMA, DEL 1
Jag har alltid varit relativt smal. Förutom genetiska faktorer kanske det beror på att jag har hållt mig relativt mycket i form och ätit relativt jämt från kostcirceln.
Men som vi alla vet: relativt är ett nyckfullt ord, speciellt när livet knuffar in en i den gyllene medelåldern. Alla kända naturlagar tycks då få sig ett spratt. Ingenting stämmer längre. Tidigare kunde jag till exempel slänga i mig mackor eller glass på kvällen utan någon som helst risk för att byxknappen skulle exploderade.
Det är något som har hänt med maskineriet där nere. Behövs det smörjas? Eller nej… det kanske är en komplott; min fru har sytt in knappen. Antingen det eller så missköter hon tvätten. Det finns ju stunder då man funderar.
”Älskling, den här t-shirten sitter lite tajt. Har du torktumlat den nu igen?”
”Nej, lilla gubben, det har jag faktiskt inte!” fnissar hon samtidigt som hon tar ett stadigt grepp om min midja.
”Nähä…” Jag kanske ska lägga ner den där teorin.
Visserligen skriver jag denna text med stor dos av självironi, men jag måste erkänna att jag för första gången i mitt liv för egen räkning har sökt material som har med övervikt att göra. En av de första träffarna på nätet var min trogne vän Wikipedia. Där läste jag att fetma är ”ett tillstånd där kroppens naturliga energireserv i form av fettvävnad ökar till en punkt där den blir associerad med negativa hälsoeffekter och ökad dödlighet.”
Oj, då. Det där lät inte så kul. Ingen nyhet i och för sig. Men ändå… det var tillräckligt för att avgöra saken: I framtiden ska jag ta bättre hand om mig själv. Jag tror det var ett inspirerat beslut, för det blev bekräftad omgående.
I helgen när vi träffade några bekanta i Göteborg hade jag ett kort samtal med en av deras pojkar.
”Hej grabben, kul att se dig! Oj, vad du har vuxit dig stor sedan jag såg dig sist!”
Han tog åt sig komplimangen och såg nöjd ut. Sedan, i ett försök att vara artig andades han djupt, nästan på gränsen till en suck, och svarade: ”Mmm… tack desamma!”
Från barn och dårar…
Jag tittade idag på några bilder från två år sedan, när Clara var ett halvår. Tyckte det var så kul att jag var tvungen att dela med mig… alltså på tal om glass o sånt. Det här var på ett café och det var första gången hon bekantade sig med glass. Hon gick genast till attack, och min fru var tvungen att hålla tillbaks henne. (Det märks att Clara har mina gener…hehe).
Be happy. Eat lots of ice cream. Just don’t forget to exercise afterwards.
Brother Louis