Mom’s Oatcake

Automatic translation of text

MAMMAS HAVREKAKA

Förlåt mig. Efter att ha skrivit otaliga inlägg om allt mellan himmel och jord inser jag nu att jag har missat det viktigaste av allt. Jag har ju ännu inte berättat för er hur man bakar och äter världens godaste kaka: mammas havrekaka.


Vispa ihop 4 ägg med 4 dl socker, pösigt. Blanda 2 ½ dl mjölk med 100 g smält margarin (inte smör) och häll i smeten. Tillsätt därefter 4 tsk vaniljsocker, 6 dl vetemjöl och 2 ½ tsk bakpulver. Nu har du en saftig sockerkakssmet. Häll den i en platt kakform.

Smält sedan 200 g margarin. Häll ca 5 dl havregryn i kastrullen. Fettet ska sugas upp så mycket av havregrynen att det varken blir för kladdigt eller för torrt. Därefter tillsätter du ½ dl socker och 4 msk kanel.


Rör ihop allt och smula sedan ut blandningen jämnt över sockerkakssmeten. Ställ till slut kakan i den nedre delen av ugnen i 35-40 minuter, i 175 grader.

När kakan är färdiggräddad låter du den svalna i 10 minuter (men låt den inte bli kall). Sedan skär du upp två bitar och lägger dem i ett stort glas eller djup talrik. Häll därefter på lite mjölk. Ta fram en sked. Och Voilà! Du är redo för din första tugga av denna himmelska efterrätt.


Nu kanske du tänker: Vad äckligt!? Ja, i så fall är du i gott sällskap. Min fru tycker också det är ett smaklöst sätt att äta kaka på. Och visst kan hon ha rätt; det ser nog inte så fräscht ut. Men det är ljuvligt gott. Mina barn älskar det, och tillsammans jobbar vi på att omvända deras mamma.

Vad du har fått kännedom om här är alltså Herreysläktens hemliga tradition att äta kaka med mjölk och sked. Ja, nästan alla kakor och bullar kan tryckas ner i glas eller skålar och ätas på detta sätt, allt för att maximera smaksensationen. Dock står havrekakan högst i poäng i vårt hem. Jag och ungarna kan inte leva utan det.

Tack, kära mor, för receptet! Oavsett alla andra bra saker du gjort i livet så skulle din havrekaka allena kvalificera dig för en plats i himlen. Hoppas bara att kakan kommer att finnas i himlen? Annars vet jag inte om det är mödan värt att ta sig dit!

Några dagar senare…

Efter att ha läst texten om havrekakan blev mina barn sugna på att äta den igen. Därför slängde vi snabbt ihop ingredienserna, och in med kakan i ugnen. Fyrtio minuter senare har vi bildbevis på hur ”fett glada” barnen blev. Ni ser också hur kakan ska ätas? Just det, med mjölk och sked.


Förmodligen har jag ärvt mitt något ociviliserade förhållande till efterätter av min far (fast jag är snäppet värre). Inte sällan finner jag lust att experimentera och blanda ihop alla möjliga saker. Och nu börjar mina egna barn efterapa mitt ”äckliga” beteende. Stackars frugan!

Nyligen kom jag på ett nytt sätt att äta pepparkaksdeg. Varför inte prova, tänkte jag, att blanda små bitar av degen med vaniljglass. Det skulle nog ge en fantastisk smak likt Pepparkakssandwich, den utsökta GB-glassen. Och fantastiskt, det är precis vad det blev!

Jag kunde inte hålla mig. Jag berättade genast för sönerna om min nyuppfunna efterätt. ”Den här borde ni pröva!” sa jag.

”Det har jag redan gjort!” sa Johannes. ”Igår!”

”Gjorde du? ” svarade jag förvånat.

”Ja, jag tänkte så här, att kanske det skulle vara gott att blanda pepparkaksdeg med vaniljglass, för då skulle det nog smaka som den goda Pepparkakssandwichen.”

Wow.

Sådan far sådan son. Det är stunder som dessa som ger livet mening.

0 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla