It doesn’t get any better
DET BLIR INTE BÄTTRE ÄN SÅ HÄR
Om du undrar varifrån det vackra helgvädret kom ifrån så kan jag här och nu avslöja, ödmjuk som jag är, att det var jag som satte igång det hela. Ja… alltså inte jag direkt, utan högre makter naturligtvis (hur man än väljer att definiera dessa). Men jag har i en månads tid uppsänt oräkneliga böner med tydliga önskemål om fint väder för just den här helgen. Och så kom den, gåvan från ovan, precis som på beställning (endast för att bli kallt och regnigt igen så fort helgen var över).
Men… känn inte att du är tvungen att tacka mig för det. Det var ju trots allt för mina egna syften jag var så angelägen. Jag hade nämligen planerat en hajk med en grupp elever från ett religionsinstitut jag ansvarar för. Och nu, mycket på grund av det strålande vädret, blev den underbar.
Vi vandrade och slog läger utmed en vacker etapp på Sörmlandsleden, med start utanför Mölnbo. Hajken var en kombination av det praktiska mötet med naturen och av motivationsinriktade och trosstärkande aktiviteter. Eftersom några av mina livspassioner är undervisning och natur, så fann jag denna typ av erfarenhet ytterst inspirerande, och den gav mig minst lika mycket eleverna.
Men en av höjdpunkterna var dock när vår lilla grupp fick oväntat besök på lördagskvällen. Jag hade jag precis suttit i tankarna på hur härligt det skulle vara att få dela denna ljuvliga stund med familjen, när jag hör en bekant röst bakom en dunge träd.
”Pappa! Pappaaaa!”
Jag ser då en liten flicka som håller sin mamma i handen, studsandes fram mellan stenar och rötter.
”Här är jag!” ropar hon glatt.
Bakom henne går två pojkar som förutom sitt bredaste leende också bär på varsin jordgubbstårta. Angelica hade bakat dem som en överraskning för hela sällskapet.
Gissa om det blev populärt? Inte så att min halvbrända och rökskadade matlagning var så illa (enligt hajkstandard var den nog ganska tillfredsställande), men för eleverna var denna somriga efterrätt bokstavligen grädde på moset.
Det är inte alltid man får uppleva sådana dagar, men när det händer är det bara att tacka och ta emot: strålande solsken, bländande natur, glada elever, och så besök av familjen förstås – med gräddiga jordgubbstårtor.
Det blir inte bättre än så här.
Å så lite mysiga bilder… (Vill du se alla hundra miljoner bilder klicka här)


















Lev väl, Louis