Krönika i Norra Halland, 5 feb 2016
Men en gäspning berättade jag i tisdags morse den spännande nyheten för min hustru: ”Cruz vann inatt.”
”Tom Cruise?”
”Nej… hehe…Ted Cruz.”
”Jaha.” Hon verkade inte särskilt upprymd.
Och varför skulle hon vara det? Dessutom avslöjade vår korta ordväxling förmodligen mer om mig än om henne. Jag hade varit uppe hela natten och följt valvakan från USA:s delstat Iowa. Och nätterna innan det – debatter, reportage, analyser. Det är bara att erkänna: Jag är en USA-valnörd.
I måndags inleddes primärvalssäsongen med caucus-mötet i Iowa. Statens demokrater röstade fram Hilary Clinton över Bernie Sander med 0.4 procent marginal. Republikanerna valde Ted Cruz. Han besegrade förhandsfavoriten Donald Trump. Men ”The Donald” blev inte glad och funderar nu på att stämma Cruz för valfusk. Är någon överraskad?
De flesta svenskar ser Donald Trump som en clown. En väldigt smart clown vill jag i så fall påstå. Låt mig förklara något: Trump vet hur man får saker gjort. Och om man till detta kopplar hans avsky för politisk korrekthet förstår man varför han är så populär. Amerikanare, från alla partifalanger, är trötta på allt ifrån Obamas och kongressens ineffektivitet till den sakta ekonomiska återhämtningen. Här står en man som är en straight shooter; han säger saker som de är, utan den minsta rädsla för PK-maffian. Folk jublar och väljarbarometern sticker upp i taket.
Ända sedan valkampanjens början i somras har Trump varit på topp i alla valundersökningar. Idag ligger han på 35 procent, långt före de andra republikanska kandidaterna (Ted Cruz och Marco Rubio har 19 respektive 10 procent). Aldrig har en kandidat kunnat åstadkomma något liknande. I synnerhet ingen clown.
Han är ett geni vad gäller att utnyttja media. Allt han säger blir veckans huvudrubrik. Han vet vad han ska göra för att få folk att lyssna. Han har ett kontakt- och vänskapsnät som saknar motstycke. Och hans senaste kompis heter Putin. Kanske Mr Dealmaker blir den som tinar upp de frostiga relationerna med Ryssland. Det här kan bli hur bra som helst.
Men det kan också bli ett rent helvete.
För det finns några problem. När Trump säger ”I want to make America great again” (Reagans gamla slogan), då säger han aldrig hur. När man frågan honom om hans ideologi då svarar han inte. Däremot signalerar han tydligt: Min ideologi är att jag kommer att fixa allt. Allt handlar om Trump i Trumps värld. Det handlar inte om Amerikas storhet; USA är bara stort om Donald Trump får visa sin storhet. En större narcissist och populist får man leta efter.
Trump är van att få som han vill. Hur kommer det gå när han försöker rubba den trefaldiga maktbalansen i USA? Tanken på överflödig makt i händerna på en man är skrämmande.
Vad händer när någon går emot honom? Det vet vi redan. Han slår hårt tillbaka. Alla är ”loosers” som vågar trots honom. Trump är förolämpningarnas mästare. Gud förbarme oss om vänskapen med Putin får sig en törne.
För mig är detta det mest allvarliga: att han avhumaniserar människor. Kvinnor är feta grisar, svarta är lata, handikappade är dumma, Latinos är väldtäcksmän och så klart, muslimer är terrorister. Att ha en framtida amerikansk president som omfamnar en sådan människosyn, kommer inte det skapa ett berg av problem?
Himmel eller helvete. Vad väljer USA:s invånare? Personligen tror jag inte att de i slutändan vill spela rysk roulette med sina liv. De väljer en himmel – utan Donald Trump.
Så här glad blir Donald Trump när han förmodligen vinner New Hampshires primärval nästa vecka. Hur länge kommer glädjen vara?