Störst av allt är kärleken
I lördags cyklade jag Vätternrundan igen (en rapport följer snart). Jag trodde då att jag skulle missa det kungliga bröllopet, men jag hade tur. I samma stund som jag steg ur duschen på hotellrummet fick jag se kungen ledsaga kronprinsessan fram mot hennes prins.
Därpå följde allt det där vackra och inspirerande som de flesta av er säkert har sett, och sedan läst spaltvis om i tidningarna. Det finns förmodligen inte mycket jag kan tillföra, men jag vill bara säga: Allt var perfekt. Och då menar jag inte främst arrangemanget. Jag menar att allt det viktiga – det som verkligen betyder något – fanns med i huvudrollerna: känslorna, äktheten, glädjen. Och inte minst fanns kärleken där. Den hade alla i sitt grepp, i synnerhet prins Daniel. Sant förkunnade han till sin älskade att inget är större än kärleken.
Det var emellertid inte orden i sig som gjorde starkast intryck på mig. Det var orden tillsammans med kroppsspråket och de varma blickarna som fick mig att inse att här står en man som verkligen menar det han säger.
Visst var det mycket formaliteter kring detta jättearrangemang, men på något märkligt vis försvann det mesta i kulisserna. Allt man såg var en man och en kvinna omhuldade av lycka, insvepta i kärlek. Och samtidigt som de visade sann tacksamhet till alla omkring dem så hade de ändå bara ögon för varandra.
Det var fint. Det fick oss alla att börja tro på kärleken igen.
Sedan vill jag bara säga till dem som klagade på att kungen skulle ”överlämna” sin dotter i kyrkan: ni har missat hela poängen. Det handlar inte alls om något förtryck eller underordnande av kvinnan. Symbolen är oerhört stark. Den säger inte att fadern ska ge sin dotter till an annan man för att denne ska råda över henne, utan för att han ska ge henne trygghet, med allt vad det innebär: trohet, tillit, respekt, hängivenhet.
När fadern således lämnar över sin dotters hand till sin svärson säger han i verklighet: jag litar på att du kommer ta hand om henne och behandla henne väl; med dig måste hon känna sig trygg. Säg mig den kvinna som inte vill uppleva den känslan?
Kronprinsessan ville det i alla fall. Vilken tur att hon själv fick bestämma hur det skulle bli.
Victoria och Daniel, hela vår familj önskar er ett långt och lyckligt liv!
Ni vet, snart kommer barnen. Det är då det roliga börjar.
Fotnot: Frågan om republik vs monarki har naturligtvis fått nytt liv under vingarna på grund av bröllopet. Och läsaren förmodar kanske att jag är rojalist. Men faktiskt, jag tar inte sida för varken republik eller monarki. För mig är detta ett märkligt krav vissa ställer: att man måste vara för eller emot. Hade vi levt i ett tidigare århundrade då hade det varit en helt annan sak, när de båda parterna rivaliserade om makten. Men idag är det bara en fråga om representation. Och då är det så att i vissa länder passar det med monarki, men inte i andra (pga historiska skillnader). Så enkelt är det. Alla får ha en åsikt om detta såklart, men faktum kvarstår att i Sverige, åtminstone, så har den representativa monarkin gjort enormt mycket för att sätta vårt land i ljusare dager. Och kronprinsessan Victoria, finns det någon offentlig person som har ett så stort hjärta som hon har? Kanske vi borde gnälla mindre och istället vara glada att för att vi faktiskt har goda exempel som representerar oss. Det kunde ju vara värre.