ELLA, TANTEN OCH PIRATEN
Jag har precis stängt av tv:n efter den långa EU-valvakan. En stor del av kvällen höll Johannes mig sällskap, inte för att han som alla barn tycker om att vara uppe sent, men för att han har blivit tokig i politik. Han har följt alla debatter och vet vad samtliga partier står för.
Dessutom har han gått runt och utfört sina egna förhandsundersökningar, och satt upp posters i området med uppmaning till alla att rösta. I synnerhet vill han dra uppmärksamhet till ung kvinnlig kandidat. Du förstår, han har drabbats av Ella-feber. Förr var det Bart Simpson som ägde. Nu är det Ella Bohlin. Allt hon säger sväljer han som om det vore balsam för själen.
Men hur fängslande nyhetsrapporteringen än var blev klockan för sent slagen, och jag var tvungen att för en stund sedan fösa honom till sängs. Behöver jag säga hur glad han blev? ”Du är ingen snäll pappa”, hade han gnällt. Nej, jag vet.
Utgången av valet då? Fascinerande, eller hur? Tre partier kan väl åtminstone kalla sig vinnare. Folkpartiet har drabbats av Marit-effekten. Det är bra. Om det finns någon som kan röra om där nere i Bryssel måste det väl ändå vara tant Marit.
Miljöpartiets framgång måste väl också ses som glädjande, med tanke på det berg av miljöfrågor som EU-parlamentet måste bemöta. Partiet har onekligen mycket kompetens i dessa frågor.
Däremot känner jag inte samma lyckorus inför Piratpartiets vinstlott. Frustration är nog ordvalet som kommer närmast; frustration över att folk – speciellt de unga – har gått på partiets transparenta bedrägeri. Ikväll talade partiets representanter om integritetsfrågor hit och medborgarrättigheter dit. Vilken gallimatias! De försöker linda in orden i vackra paket för att ge sig själva politisk legitimitet, även om alla vet vad de verkligen vill: att kunna ladda ner andras arbete från internet utan att behöva betala ett enda öre för det. That’s it! Det är detta, och inget annat, som de bygger sin politik på. Det är inte okej.
Nej, det enda som är rätt med Piratpartiet är namnet. Och det verkar partivännerna inte ha några problem att leva upp till.
Här smyger Johannes runt och sätter upp sina posters som han har tryckt ut från internet.
Mot vallokalen. De yngsta leder vägen.
Johannes är ivrig och visar oss vägen så vi inte går fel. “Här ska vi gå”, pekar han. Mmm… jo visst, något säger också mig att detta är platsen.
Nu har jag gjort mitt val. Gissa vem jag röstade på? (Jag kan ju säga så här: När jag var klassföreståndare för en högstadieklass ville alla elever försöka gissa. Men… bara fyra av dem fick rätt.)
Ha en blöt men härlig dag! Louis