Krönika, Norra Halland, 15 aug 2014
Det blåser en svag sydvästvind från Skagerrak. Segelbåten rullar mjukt på svallvågorna i Gullholmens idylliska gästhamn. I natten hörs dunket av en fiskebåt. Familjemedlemmarna sover sedan länge. Endast ett värmeljus håller mig sällskap i hytten. I två timmar har jag haft fingrarna på tangentbordet utan att komma igång. Jag hade allt planerat. Jag skulle skriva om våra äventyr under segelveckan, närmare bestämt: hur man överlever en båtsemester med familjen och fortfarande är vänner efteråt. Ett bra tema, tänkte jag. Men ändå inte. För samtidigt som jag känner mig glad att vara med dem jag älskar på denna vackra plats så är mitt hjärta tyngd av sorg. Igår fick jag kännedom om komikern och skådespelaren Robin Williams död. Sedan dess har jag inte kunnat sluta tänka på honom. Det är inte min vana att skriva om personer i underhållningsbranschen men det är något särskilt med Williams. Hans gåva att kunna påverka och inspirera människor var inget mindre än gudagiven. Jag har en bild fastnaglat i sinnet. Det är Williams rollfigur, engelskläraren John Keating, i filmen Döda poeters sällskap, som står på sin kateder. Han frågar sina elever: ”Varför står jag här? En elev svarar: ”För att känna dig längre?” Keating ler. ”Nej… jag står här för att påminna mig själv att vi alltid måste se på saker från ett annat perspektiv.” Sedan de berömda orden: ”Carpe diem. Fånga dagen, pojkar. Gör era liv enastående.” Jag undrar, hur många av oss gör detta? Orden är nästan sönderciterade, jag vet. Men ändå, vet vi hur vi fångar dagen? Skapar vi ett enastående liv eller är livet bara något som sker medan vi står och tittar på. Jag vet att Robin Williams inte var något helgon. Han hade sina utmaningar och demoner att kämpa emot. Till slut tog depressionen och missbruket hans liv. Men han lämnade ingen oberörd. Han var en varm och omtänksam människa. Han fick oss att skratta, att gråta. För mig är just detta att leva ett enastående liv: att göra en skillnad; att sätta andra i centrum; att vara en individ som står ut i mängden; att våga gå sin egen väg. Nu har mitt värmeljus brunnit ut. Sovsäcken väntar på mig. Att överleva en båtsemester då? Kanske bli det en annan krönika. Men sammanfattningsvis, ladda upp med ett stort lager av tålamod, men kanske ännu viktigare, en stor dos av humor. För du behöver skratta mycket – inte minst åt dig själv. Faktiskt, var det inte det Robin Williams själv sa: ”Skratt är den bästa medicinen.”
Robin Williams, 1951-2014
Comments