Krönika i Norra Halland, 7 juni 2019.
Jag undrar om vi människor vet vad vi vill ibland. Inte att vi alla är veliga och har svårt att få ändan ur vagnen, även om detta stundtals kan vara sant. Men det är något annat, något som jag tänkt mycket på den sista tiden:
Den moderna människan verkar vara osäker på vad hon vill, men väldig säker på vad hon inte vill.
Våra politiker är ett lysande exempel på detta. De har fört tungomålstalande till en helt ny nivå. Man hör visserligen att de säger något, men tydligheten uteblir. Eller förlåt, tydliga är de. Tydliga med vad de är emot, inte för. Tydliga med vad de andra gör dåligt, inte vad de själva kan göra bättre. Inte vad de själva vill. (Därav årets parlamentariska cirkus, där regeringsbildare har prioriterat rädsla framför pragmatism; att utestänga dem vi är ”emot” är viktigare än att samarbete eller jobba mot lösningar.)
Men nu ska jag inte hacka på politikerna. De är ju i gott sällskap. Du och jag. Våra emot-konton är överfyllda. Vi är emot rasism, emot invandring, emot höga skatter, emot låga skatter, emot klimatförstörelse, emot Greta, emot vår chef, emot alla som är emot oss. Livet skulle bli så mycket bättre om allt det vi är emot skulle försvinna. Eller?
Missförstå mig rätt. Det finns naturligtvis saker vi behöver ta ställning emot eller ta bort från våra liv, men det är vårt förhållningssätt jag ifrågasätter. Vad styr vårt agerande mest? Det som vi är för eller det som vi är emot? Det som vi vill eller det som vi inte vill?
För att illustrera, när jag intervjuar potentiella PT-kunder brukar jag fråga vad de vill med sin träning. Vanliga svar är då att de vill tappa några kilon eller bli kvitt någon skada.
Då frågar jag: ”Varför är det viktigt för dig?”
”Därför att jag vill inte vara i dålig form”, svarar de.
”Och varför är det viktigt för dig?”
”Nämen, du vet… det är jobbigt att bära på extra kilon.” Och så vidare.
Är det något fel på dessa svar? Egentligen inte. Men återigen, det är förhållningssättet jag vill komma åt.
Personen i fråga – och den personen är ofta vi själva – lägger så stort fokus på det man vill komma ifrån att man glömmer platsen man vill komma till. Man lägger sin mentala energi på vad man inte vill ha, hellre än vad man vill ha.
Därför ställer jag fler följdfrågor för att veta vad kunderna verkligen vill. Och till slut kommer det fram: de vill bli starkare, få större muskler, förbättra sin rörlighet, etc.
Now we’re talking!
Det är först nu förändringen kan ske, nu när de vet vad de vill. Det är först nu de kan göra en handlingsplan och sätta upp verkningsfulla mål. Det är först nu de kan börja sträva mot det positiva framåt sig istället för att fly från det negativa bakom sig. Tro mig, den nyansskillnaden är viktig.
Jag inser att det låter aningen flummigt, men det är i själva verket väldigt enkelt. Om vi tar det här med viktminskning igen, till exempel. Övervikt är ju något konkret som många kämpar med. Något de flesta inte vill ha. Då brukar folk tackla det så här: Man kämpar emot fettman. Man går på diet. Man svälter sig. Man tar fettförbränningspiller. Man kanske till och med gör fettsugning.
Problemet med denna inte-vill-ha-fokusering är att resultatet blir i slutändan det motsatta: eftersom du förvägrar dig själv mat, vad är det du ständig kommer att tänka på? Just det! MAT!!! Och du kommer befinna dig på ständig flykt eftersom du försöker komma bort från något som du aldrig kan bli fri från.
Ett bättre förhållningssätt är vill-ha-fokuseringen. Det innebär helt enkelt att du ersätter det negativa i ditt liv, det du inte vill ha, med det positiva, det du vill ha. Det är motståndet mot denna tanke som gör livet så svårt för många av oss: vi kämpar emot det negativa hellre än att sträva mot det positiva.
Igen, vikt! Jag har ett mål med min träning. Det är att nå specifika styrkenivåer. Då blir det enkelt för mig. Jag vet vilka mål jag har och vad jag behöver fylla mitt liv med för att nå dessa mål. Jag vet hur ofta jag behöver träna. Jag vet när jag behöver vila. Och ja, jag vet vilken mat jag behöver äta. Och allt detta VILL jag göra för jag vet vart jag VILL nå.
Visst vet jag vilken mat jag inte ska äta, men det är inte det som står i fokus. Det är det som är poängen! Jag behöver inte banta; det handlar inte om att äta på svältgränsen. Det handlar bara om att äta rätt!
Och som allt annat i livet, när man väljer att göra det rätta så faller saker på plats. Prövningar och problem som du inte vill ha kommer att försvinna eller minska i betydelse. Det kommer åtminstone kännas så – allt för att du gjort en liten justering av fokus. Hellre än att ledas av rädslan för det ovälkomna, leds du nu av hoppet mot det nya och välkomnande i ditt liv.
Sammanfattningsvis, vi kommer alltid att ha våra prövningar, våra ”kilon” att bära på. Men vi löser inte våra problem genom att ge dem mer syrgas. Lösningen ligger i att arbeta mot ett mål, inte arbeta emot en prövning; att stärka musklerna, inte fastna i meningslösa bantningskurer; att utnyttja möjligheter, inte klaga över omständigheter.
Och viktigast av allt, för att tala igen om människor, lösningen ligger i att utveckla empati och kärlek, inte att önska bort jobbiga personer från våra liv. Vi är här på jorden för att arbeta med folk, inte emot dem.
Vilken väg?