Efter min redogörelse förra veckan om den perfekta hustrun borde jag väl i jämställdhetens namn också beskriva den perfekta mannen. Det här blir något svårare – eftersom jag är aningen partisk – men jag har tagit hjälp igen av några av livets bästa kunskapskällor: mina barn och min hustru.
Först frågar jag barnen. De hävdar att mannen ska vara snäll, omtänksam och glad. Han ska vara en gentleman, komma hem med blommor och ”göra saker… typ städa!” Dessutom, säger en av pojkarna med största allvar och suckar (vad det nu kan betyda), måste mannen lyssna på sin fru.
Jag småler och nickar medgivande. Sedan frågar jag hur mannen inte borde vara. Barnen svarar att han inte får vara arg eller gnällig. Sedan får han absolut inte tjata emot. Punkt.
Tja… jag antar att det egentligen säger det mesta. Men för rättvisans skull, låt oss släppa in hustrun i samtalet. Hon ger mig några kompletterande uppgifter. Manligheten personifieras inte av den långa, mörka, muskulösa filmstjärnan (tur för mig). Däremot ska en man vårda sitt yttre såväl som sitt inre. Detta är attraktivt för en kvinna.
Sedan ska mannen vara lyhörd och empatisk, med större intresse av att lyssna på kvinnan hellre än att försöka lösa hennes problem. En varm kram och ”jag förstår, älskling” är oftast den bästa problemlösaren.
Vad gäller praktiska göromål är det sedan en fördel om mannen är utrustad med åtminstone några fixar-gener. En man står högt i kurs om han har grundläggande kunskaper i snickeri, elektronik, rörmokeri etc. Men kunskap i sig är inte nog. Det måste vara lite action också. Detta är kanske kvinnans största huvudbry vad gäller mannen. Den gamla filmstjärnan Mae West sa det nog bäst: ”Det är inte männen i mitt liv utan bristen på liv i mina män som oroar mig.”
En kvinna vill alltså att hennes man ska ta tag i saker, helst innan hon själv upptäcker behoven. (Jag jobbar fortfarande på att utveckla denna egenskap.) Men det behöver faktiskt inte vara så svårt. Ett enkelt tips till alla gifta män där ute: börja med att ta på er Blåkläder. Jag kan visserligen bara tala för mig själv, men det finns inget som får min hustrus hjärta att smälta så mycket som att se sin man i arbetskläder. Det är till och med så… hur ska jag förklara… att hennes tillgivenhet då blir något överdimensionerad och jag måste värna mig med både hammare och såg för att överhuvudtaget få något gjort.
Så ni förstår, det är inte helt lätt att vara den perfekta mannen. Men… det är förmodligen värt alla ansträngningar.
Ser ni, nu är hon där och stör mig igen.
