Krönika i Norra Halland, 7 feb 2014
Under en del av mitt liv, när jag bodde i USA, arbetade jag som personligt assistent till en flicka med grava funktionshinder. Mitt starkaste minne från henne var det stora leendet som nådde ända upp till de glittrande blå ögonen. Det fanns ett ljus i dessa ögon som aldrig slocknade. Även om hon hade tusen orsaker att klaga älskade hon livet och mötte varje dag med sitt hjärtvärmande och högst smittosamma leende. Att hennes namn var en bokstavlig avspegling av hennes person var ingen slump. Hon hette Joy.
Efter tiden med Joy har jag blivit välsignad med andra vänner som också har funktionshinder. Jag säger välsignad för jag känner att deras vänskap har berikat mitt liv. Och deras exempel går inte att överskatta; trots att de klassas som handikappade av ett stundtals apatiskt samhälle och får kämpa mot skoningslösa odds reser de sig ändå upp och tar sin rättmätiga plats ibland oss.
Därför undrar jag: vad betyder det egentligen att vara handikappad? Vilka kriterier ska råda för att vara innehavare av denna titel? Kan det inte lika gärna vara vi som är handikappade, du och jag, vi som har alla fysiska och mentala förutsättningar att lyckas, men ändå faller till korta ibland? Uppenbarligen bleknar mina ansträngningar i jämförelse med mina vänners och många av dagens funktionshindrade; vad de ofta lyckas göra, med små resurser och magra förutsättningar, är inget mindre än ett mirakel.
Och på tal om mirakelgörare, om bara några timmar träder våra stolta paralympier in på Sotjis Olympiastadion. De andra olympierna i all ära, men här finner vi de verkliga hjältarna. För hjältedåd betyder mer än att bara vara bäst i världen på något. Det innebär att man gör det möjliga av det omöjliga och att man inte låter det yttre bestämma vem man är på insidan.
Under veckan som följer kommer du att få se otroliga prestationer av dessa paralympier. Men gör dem en tjänst: när du ser deras fysiska tillstånd, tyck inte synd om dem. Jag tror inte att de vill ha våra sympatier. Däremot förtjänar de vår respekt. För när allt kommer omkring vill var och en av dem, precis som vi andra, bara bli respekterad som människa och sedd för den de verkligen är, utan att bli definierad utifrån eventuella begränsningar eller svagheter.
Jag är tacksam för dessa hjältar, både i och utanför den olympiska arenan.
Till alla skidåkare, curlingspelare och kälkhockeykrigare i Sotji, nu kör vi så det ryker!