En riktig man
Våra två yngsta barn står i duschen och har en tävling som tycks roa dem något oerhört. I en salig blandning av tvi och spott och skratt försöker de utröna vem som kan hosta fram den bästa spottloskan.
”Sluta med det där!” säger deras mor. ”Vad äckliga ni är!”
”Okej, okej!” säger de, besvikna att inte få fortsätta.
Jag säger ingenting, men skrattar tyst för mig själv. Visst hade frugan rätt, men… lite underhållande var det ju faktiskt.
En annan orsak till min förnöjelse är att jag på sista tiden har fått ett alldeles speciellt förhållande till spott. Jag vet att detta förmodligen är världens sämsta ämne för en blogg, men min filosofi är att man kan skriva om allt.
Så här är det: en del av mig har aldrig känt sig särskilt manlig – för jag har aldrig kunnat spotta!
Andra män, speciellt de man ser i sportsändningar på TV, har en tillsynes medfödd gåva. De samlar saliven smidigt och enkelt med en tjusig tungrullning och slungar sedan iväg en perfekt liten rund loska som flyger i en vacker liten rund båge.
När jag företar mig samma bedrift så flyger det bara spott åt alla håll och kanter, likt vatten från en trasig fontän.
Och det här med att sätta fingret mot ena näsborren och sedan blåsa ut halva hjärnan genom den andra, det har varit mitt livs utmaning. Jag menar, hur gör grabbarna det?
För någon månad sedan, när jag var ute och motionscyklade, så hade jag behov av att snyta mig. Varför inte pröva igen, tänkte jag? Någon gång måste det ju funka!
Jag blåste till de hårdaste jag kunde, men till föga nytta. Inget slem hamnade i diket, utan allt hade smetat ut sig på cykeltröjan, med undantag av det grönaste snoret som på mystiskt vis letat sig ner på sidan av låret. Mmm… fräscht.
För att göra en lång historia kortare, när jag nyligen cyklade igen uppstod samma behov. Näsan var så igenstoppad att jag knappt kunde andas. Nu tusan! intalade jag mig själv. Du är 44 år gammal. Är det inte på tiden att du visar att du KAN!
Jag slutade trampa, tog ett djupt andetag och fräste till. I en blixtsnabb urladdning tömdes näsan på allt innehåll.
Jag rekognoserade snabbt. Inget snor – någonstans. Yiieehaaa! Glädjen var total. För första gången i mitt liv hade jag lyckats med den svåra bedriften att INTE få spott och snor över hela kroppen.
Nu var jag en man. På riktigt.
Här har vi en annan expert på att spotta. Om man inte ger djur det de vill ha, ja då kan det gå så här…