En glömsk medelåldring och en tonåring
Jag sätter mig upp i sängen och kisar med ena ögat. Inte riktigt vaken än undrar jag var jag är. En ljusstrimma tränger fram bakom rullgardinen i hotellrumsfönstret. Just det… jag är utomlands på konferens.
Men det är något annat med den här dagen känner jag. Men vad?
Jag hoppar in i duschen och sätter på lite kallare vatten än normalt. Jag behöver vakna till ordentligt, för jag ska snart hålla ett föredrag. Men… det är något annat idag också?
Då slår det mig. Det är ju min födelsedag!
Jag skrattar åt mig själv. Det är väl sant det de säger att man för varje år tappar fler och fler hjärnceller. Ja, ja… lite svinn får man väl tåla.
Det känns lite tråkigt att vara borta från min familj en dag som den här, men jag fick senare en varm uppvaktning från mina kollegor. Dessutom, innan jag kom hit, firades jag tillsammans med Johannes som fyller år två dagar tidigare. Vi är nu 44 respektive 13 år.
Johannes är familjen första tonåring. Är det bara jag, eller låter det inte aningen skrämmande: T O N Å R I N G. Hur gör man? Visst, man vet väl i teori vad en tonåring är – och man har ju själv varit en – men att ha en helt egen pubertetsbomb som röjer runt i huset, det krävs nog en alldeles speciell manual.
Frugan och jag har sett en och annan symtom på tonårssjukan, men till Johannes försvar måste jag säga att vårt hem ännu inte har drabbats av någon fullskalig epidemi. Snarare tvärtom. Under det senaste året har vår unge man faktiskt blivit mer harmonisk än tidigare, och har börjat ägna sig åt djupa livsfunderingar. Bland annat brukar han läsa Nya testamentet tidigt på morgonen innan någon annan vaknar (han är helt frisk, jag lovar).
Kanske är det lugnet före stormen. Men oavsett, det är underbart att föra samtal med honom. På sätt och vis är han motsatsen till den stereotypa tonåringen: han tycker det är roligt att tala med sina föräldrar, om allt mellan himmel och jord. Det är det bästa med Johannes: han älskar att prata.
Och det värsta? Han älskar att prata. Ibland när han kör igång på ett ämne som han verkligen brinner för då skulle man behöva en fjärrkontroll för att stänga av honom.
Men det finns möjligen ett sätt att kanalisera denna egenskap? Jag misstänker att denna nyblivne tonåring kommer att bli en blivande politiker?
Å så lite bilder:
Johannes fick bestämma middagsrätten på sin födelsedag. Tacos, såklart!
Clara är också ivrig att få smaka!
Angelica är verkligen en expert på tårtor, men den här födelsedagen är den första i vår familjs historia utan tårta. Johannes hade önskat sig något ännu bättre. Och vad kan vara bättre…
… än Ben & Jerry’s glass. Johannes var i himmelriket. På tal om himlen, jag är osäker på om jag vill komma dit om det inte Ben och Jerry finns där. 😉
Det här var den finaste present jag fick. Isak har kämpat i syslöjden med en ÖIS-kudde till mig. Visst blev den fin? Det värmde gott i hjärtat. (Daniel Häger, nu blev du allt avundsjuk… hehe)
Comments