Hon håller världen i sin hand

Utökad krönika i Norra Halland, 24 maj 2024

Lagom till Mors dag har det brutit ut en proteststorm på internet mot en viss Harrison Butker. Han är en amerikansk fotbolls-kicker för Kansas City Chiefs i NFL. Butkers brott? Han säger att det är bättre för kvinnor att vara hemmamammor än att satsa på karriär. 

De flesta mediabolag går i taket. Protestlistor skickas ut. Kickern måste kickas! Han borde bli ”cancelled” från fotbollslaget. Ingen får lov att tala till kvinnor på det sättet. 

Ja, fast… kvinnorna han talade till tyckte faktiskt om det han sa. Såpass mycket att han fick stående ovationer. Den trefaldige Super Bowl-mästaren talade nämligen inför avgångsklassen på Benedictine College. Detta är en katolsk skola. Och på en katolsk skola får man faktiskt lov - hör och häpna - att tala om katolska värderingar.

Måste man dela dessa värderingar? Inte alls. Men att försöka straffa personer som står fast vid dem, hur går det ihop i ett samhälle där tolerans och inkludering borde stå som grundpelare? Visst, vi kan inkludera dig i debatten, men bara om du har ”rätt” åsikt! Hur tolerant är det?

Det finns inget kontroversiellt i det Butker säger om moderskapet. "En del av er [kvinnor] kanske fortsätter att leda framgångsrika karriärer,” börjar han. Detta är sant. För många är det valet det bästa just för dem.

Dock fortsätter kickern med att ge ett alternativ: ”men jag skulle våga gissa att majoriteten av er är mest exalterade över ert äktenskap och de barn ni kommer att föra till den här världen.” Detta är också sant, i synnerhet för Butlers konservativa lyssnarskara. Men faktiskt inte bara för dem. De flesta studier pekar på att en majoritet av kvinnor helst vill vara hemma när barnen är små och att de upplever större tillfredställelse och mening med livet när de prioriterar äktenskap och familj.

Dessvärre har feminister och PK-maffian varit framgångsrika i att undertrycka moderns roll samt varit flitiga att skuldsätta de kvinnor som vill vara hemma med sina barn. Både du och jag känner mödrar som egentligen vill ta ut längre föräldraledighet, men som inte vågar då risken att hamna utanför normen är för stor; hemmamammor har blivit andra klassens kvinnor, eftersom de inte har ”riktiga” arbeten. Kan något vara längre bort från sanningen?

Dock börjar vi ana en förändring i samhället. Ja, det talas till och med om ”homemaking” som en trend bland kvinnor världen över. Men det märkliga är att när medierna lyfter fram orsakerna bakom detta fenomen så handlar det mycket om ekonomiska faktorer eller att kvinnor skulle lockas till lyxlivet från dokusåpor som ”Real Housewives”. 

Angående de senare, vilken förolämpning mot kvinnor! Det finns inget lätt eller lyxigt med att ta hand om hem och barn. Och varför undanhåller medierna den verkliga orsaken: att mammor faktiskt vill vara hemma med sina barn; att både hennes instinkt och sunda förnuft, och numera modern forskning, säger tydligt att det unga barnets nära kopplingen till modern är direkt avgörande för barnets kognitiva, sociala och mentala utveckling.

På söndag är det mors dag. Jag önskar att vi kunde hylla alla mödrar genom att höja statusen på moderskapet. Jag önskar att vi kunde se det för vad det verkligen är: det mest betydelsefulla jobbet i världen. Visst finns det många viktiga och meningsfulla yrken, men det finns bara ett jobb som kan forma en total människa, från ett befruktat ägg upp till vuxen ålder.

Visst förstår jag att allas situation är olika och att alla mödrar har inte möjlighet att var hemma med sina barn; som vårt samhälle är uppbyggt idag är det svårt att leva på en lön, till exempel. Så ingen har rätt att döma såklart. Men samma respekt måste även riktas åt andra hållet. Att vara hemmamamma måste också ses som ett fullvärdigt alternativ, det är egentligen allt vi säger här, ett alternativ som för många kan ge större mening och glädje i livet. Därför har ingen har rätt att döma just den kvinnan som väljer att prioritera hem och familj före karriär.

Sedan, vi måste inte se allt så polariserat; det måste inte vara det ena eller det andra. I mitt eget fall, min mamma var hemma med oss barn när vi var små, men började sedan arbeta på Spårvägen. Hon var den mest omtyckta spårvagnsföraren i Göteborg med sitt uppmuntrande sätt att tala till sina resenärer.

Min hustru gick liknande väg. Han valde hem och barn först, men utbildade sig sedan till florist. Och hon är fantastisk på båda områden. Det går att sprida ljus både i hemmet och på jobbet. Men det finns en viktig skillnad: florist är vad hon gör; mamma är vad hon är. 

Till alla mödrar, hur ni än väljer att forma ert moderskap, all respekt och heder till er idag.

Det är ni som håller världen i er hand.